Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARLEKIN ha4rlekin, förr äv. ARLEKIN, m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -er ha4rleki1ner l. har1leki4ner, äv. ha1r- ((†) -s 1Saml. 9: 295 (1777), (Bladh o.) Hornstedt 168 (1785)).
Ordformer
(harlekin (-quin, -qvin, -qien) 1699 osv. arlekin (-quin) 1777—1885. harlikino KKD 10: 38 (1707))
Etymologi
[liksom d. harlekin, arlekin, t. harlekin, eng. harlequin, av fr. harlequin, arlequin (varav äv. it. arlecchino), av ffr. herlequin, hellequin; sannol. av holl. (flamländska) hellekin, diminutivum av helle (motsv. t. hölle), helvete; ffr. la mesnie Hellequin (Herlequin), benämning på en i luften framstormande, larmande o. tjutande skara dödningar, luftandar o. d., synes eg. betyda ’helvetesfölje’, men Hellequin o. (väl med anslutning till ffr. herler, larma, väsnas) Herlequin har snart nog kommit att uppfattas ss. namn på den djävul som anförde skaran; i denna egenskap uppträder Herlekin redan tidigt ss. komisk figur i ffr. (dramatisk o. annan) diktning; jfr Driesen Der ursprung des harlekin (1904) o. Rühlemann Etymologie des wortes harlequin (1912)]
1) benämning på en (efter vad det vill synas, i Frankrike mot slutet av 1500-talet utbildad) komisk typ i det italienska maskspelet (commedia dell’ arte) (med åtsittande dräkt av trekantiga, brokiga lappar, svart mask o. träsvärd), sedan äv. i den lättare franska komedien o. i pantomimer; äv. allmännare: gyckelmakare, upptågsmakare, pajas. Hertigen war (vid maskupptåget) Harleqien och iag war Madam Harlequina. Hedvig Sofia (1699) i HSH 6: 180. Mången (student) har i Academiska åhr vetat at agera en Harlequin och Pussmakare. Scherping Cober 2: 146 (1737). I denna tidens (dvs. 1780-talets) marknader var äfven .. ett sällskap skådespelare … Dessa .. gjorde, en corps, hvarje spektakeldag en tur till häst genom staden, hvarvid Arlequin i sin broklapptröja och med sitt träsvärd, ömsom stående i sadeln, ömsom sittande bakfram under grimaser och allehanda narrstreck, med hög röst förkunnade det dråpliga spektakel, som .. skulle gifvas. KLilljebjörn Hågk. 16 (1838). Rydberg Dikt. 2: 83 (1891). — särsk. ss. namn på kort (med en harlekinsfigur) i killelek: ”kille”. Lundequist KonstSpel. 3: 124 (1849).
2) om ett par fjärilsarter med brokig färgteckning.
a) Euprepia (Bombyx) Caja Treitschke; jfr HARLEKIN-SPINNARE. Dahlbom Insekt. 181 (1837).
b) Abraxas (Zerene) grossulariata Lin., krusbärsmätare. Rebau NatH 1: 620 (1879).
Ssgr (till 1): A: HARLEKIN-SPINNARE, m. l. r. zool. = HARLEKIN 2 a. Dahlbom Insekt. 181 (1837).
B: HARLEKINS-DRÄKT. Lindfors (1815). —
-FIGUR. KWarburg i 2SAH 59: 224 (1882). —
-SNÄPPA. (numera föga br.) vadarfågeln Totanus fuscus Lin., svartsnäppa, strandryttare. Nilsson ÅrsbVetA 1831, s. 97. Scheutz NatH 108 (1843). —
-SVÄRD. —
-TRÖJA. En drägt, sammanflickad af idel broklappar, kallar man en narrkåpa eller arlekinströja. Leopold 5: 186 (c. 1825). —
-UPPTÅG~20, äv. ~02.
Avledn.: HARLEKINA l. -HARLEKINNA, f. (-ina 1699. -inna 1740) [jfr fr. harlequine] (tillf., †) kvinnlig harlekin; kvinna i harlekinsdräkt. Hedvig Sofia (1699) i HSH 6: 180. Humbla Landcr. 215 (1740).

 

Spalt H 451 band 11, 1930

Webbansvarig