Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HARPYJA harpy3ja2 l. 040, l. HARPYA -y3a2 l. 040, i bet. 1 o. 2 a f., i bet. 2 b f. l. r.; best. -an; pl. -or (JGOxenstierna 5: 317 (c. 1817) osv.); förr äv. (i bet. 1 o. 2 a) HARPY (harrpy´Dalin) o. HARPI, f. (CAEhrensvärd Brev 2: 278 (1799), EHTegnér i 3SAH 6: 266 (1891)), i bet. 2 a ngn gg m.||ig. (PErici Musæus 2: 145 b (1582); jfr Wikforss 1: 748 (1804)); best. -en (PErici Musæus 2: 145 b (1582)); pl. -er (Bliberg Acerra 442 (1737), Ekbohrn (1868)).
1) i den grekiska (o. romerska) mytologien, benämning på kvinnliga väsen utgörande urspr. trol. ett slags stormgudinnor, senare straff- l. hämndgudinnor, framställda ss. rovgiriga, smutsiga bevingade kvinnor l. med kvinnohuvud försedda rovfåglar. SedolärMercur. 1: nr 5, s. 4. (1730). Bliberg Acerra 442 (1737). Nu af harpyornas flock blef han (dvs. Odysseus) bortryckt utan all ära. Lagerlöf HomOd. 6 (1908). Grimberg VärldH 2: 247 (1927).
2) oeg. l. bildl.
a) (numera föga br.) om (urspr.: roffande l. girig) ondskefull o. vederstygglig kvinna, megära, furie; förr äv. om girig man: blodsugare, roffare. Thenna obarmhertiga tyrannen och harpien effterfölia en stoor hoop aff falska embetzmän. PErici Musæus 2: 145 b (1582; om den rike mannen i liknelsen om Lasarus). Jag yttrade en lust att se honom (dvs. Zibet) och Makler gifta med hvar sin Harpi. CAEhrensvärd Brev 2: 278 (1799). Wikforss 1: 748 (1804; om blodsugare l. roffare). En intrigant, en komediantska, en skenhelig harpya. Hagberg Pérez Galdos DPerf. 145 (1893).
b) zool. den i Mellan- o. Sydamerika förekommande örnfågeln Harpia (Thrasaëtus) harpygia Lin. Wikforss 1: 748 (1804). 4Brehm 9: 137 (1926).
Spalt H 474 band 11, 1930