Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARPYJA harpy3ja2 l. 040, l. HARPYA -y3a2 l. 040, i bet. 1 o. 2 a f., i bet. 2 b f. l. r.; best. -an; pl. -or (JGOxenstierna 5: 317 (c. 1817) osv.); förr äv. (i bet. 1 o. 2 a) HARPY (harrpy´Dalin) o. HARPI, f. (CAEhrensvärd Brev 2: 278 (1799), EHTegnér i 3SAH 6: 266 (1891)), i bet. 2 a ngn gg m.||ig. (PErici Musæus 2: 145 b (1582); jfr Wikforss 1: 748 (1804)); best. -en (PErici Musæus 2: 145 b (1582)); pl. -er (Bliberg Acerra 442 (1737), Ekbohrn (1868)).
Ordformer
(harpi 1582 (: harpien, sg. best.)—1799. -py 1801—1891. -pye 1804—1814. -pia 1799. -pya 1837 osv. -pyja (-pyia) 1730 osv. Anm. Lat. pl.-böjn. förekommer hos Bliberg Acerra 442 (1737))
Etymologi
[av lat. harpyia, pl. harpyiæ, av gr. ἅρπυιαι, pl., eg.: de bortsnappande, till ἁρπάζειν, snappa l. rycka bort, möjl. besläktat med lat. rapere, röva, gripa (se RAPTUS o. RÄFST); jfr d. harpy(ie), holl. harpij, t. harpyie, eng. harpy, fr. harpie]
1) i den grekiska (o. romerska) mytologien, benämning på kvinnliga väsen utgörande urspr. trol. ett slags stormgudinnor, senare straff- l. hämndgudinnor, framställda ss. rovgiriga, smutsiga bevingade kvinnor l. med kvinnohuvud försedda rovfåglar. SedolärMercur. 1: nr 5, s. 4. (1730). Bliberg Acerra 442 (1737). Nu af harpyornas flock blef han (dvs. Odysseus) bortryckt utan all ära. Lagerlöf HomOd. 6 (1908). Grimberg VärldH 2: 247 (1927).
2) oeg. l. bildl.
a) (numera föga br.) om (urspr.: roffande l. girig) ondskefull o. vederstygglig kvinna, megära, furie; förr äv. om girig man: blodsugare, roffare. Thenna obarmhertiga tyrannen och harpien effterfölia en stoor hoop aff falska embetzmän. PErici Musæus 2: 145 b (1582; om den rike mannen i liknelsen om Lasarus). Jag yttrade en lust att se honom (dvs. Zibet) och Makler gifta med hvar sin Harpi. CAEhrensvärd Brev 2: 278 (1799). Wikforss 1: 748 (1804; om blodsugare l. roffare). En intrigant, en komediantska, en skenhelig harpya. Hagberg Pérez Galdos DPerf. 145 (1893).
b) zool. den i Mellan- o. Sydamerika förekommande örnfågeln Harpia (Thrasaëtus) harpygia Lin. Wikforss 1: 748 (1804). 4Brehm 9: 137 (1926).
Ssg: HARPYJE-FOT. (tillf.) till 1. JGOxenstierna 4: 61 (1815).
Avledn.: HARPYISK, förr äv. HARPISK, adj. (harpisk 1639. harpyisk 1847) (föga br.) till 1. Phenix, Grijpen, och the hijslige Harpiske rooffoglar äre vpdichtade Saker. Schroderus Comenius 162 (1639). särsk. bildl.; jfr HARPYJA 2 a. Saknaden .. finner .. (i den fattiges koja) intet, som hindrar dess harpyiska utsugning. SthmFig. 1847, s. 355.

 

Spalt H 474 band 11, 1930

Webbansvarig