| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HASS has4, förr äv. HAS, interj. o. sbst. n.
I. (†) interj. varmed ngn jagas l. pådrives: schas. Fösom nu på ty jagh troor rätt / At hon (dvs. Diva) snäries vthi wår Nät. / Has, Has, Has, Has, Diva. Brasck TyKr. F 4 a (1649).
II. sbst.
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. inte säga hass (en gång), inte säga ett hass o. d., icke säga någonting alls, inte säga ett ”knyst”. Pojken sade inte så mycket som hass en gång. Landsm. VIII. 3: 224 (c. 1900). jfr: Hvarken säga hut eller hass. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (†) i uttr. få hass på (ngn), få bukt med (ngn). Kunde man wäll få hass på then förrädere hoop, och leggie them nijd. G1R 15: 90 (1543).
Spalt H 500 band 11, 1930