| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HELGELSE hel3gelse2 l. häl3-, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. -en; pl. (†) -er (Palmblad Fornk. 1: 552 (1844; i bet. 3 slutet)).
1) (numera bl. i bibliskt spr.) till HELGA 1: helighållande, helgd. Thetta är Gudz wilie .., at .. hwar och en aff idher weet behålla sitt faat j helghelse och äro, icke vthi lustigh begärelse. 1Tess. 4: 4 (Bib. 1541; NT 1526: helogheet; Bib. 1917: helgelse). Kung Carls minne (var) hos mest alla i helgelse. HSH 7: 212 (c. 1750). Hålla hvilodagen i helgelse. Centerwall Hellas 349 (1888).
2) till HELGA 2; särsk. teol., dels i en vidsträcktare anv. om den helige andes hela värksamhet hos människan, varigenom hon befrias från syndens välde och införlivas i gemenskap med Gud, dels (i sht i äldre efterreformatorisk teologi) i inskränktare anv. om det på rättfärdiggörelsen följande momentet i ”nådens ordning” ss. beteckning för människans etiska förnyelse; jfr FÖRNYELSE 4 slutet. Så görom oss rena aff all kötzens och andans besmittelse, fulbordandes helgelsen j Gudz reddhogha. 2Kor. 7: 1 (Bib. 1541; NT 1526: heligheten). Cat. 1567, s. B 3 a. Helgelsen .. består deruti, at trogna själar befrias ifrån syndenes magt och herravälde. Nohrborg 778 (c. 1765). Lindblom Cat. nr 206 (1811). Helgelsen är ett sammanfattande uttryck för den Guds fullkomnings- och frälsningsgärning, genom vilken livsenheten med den Helige realiseras. Aulén AllmTron 174 (1923). — särsk. (†) konkretare, om Gud. Så skal han warda een Helghelse. Jes. 8: 14 (Bib. 1541; Luther: eine Heiligung; Bib. 1917: så skall han varda för eder något heligt). Tu äst, o Gudh! min helgelse. Ps. 1695, 276: 11; jfr Ps. 1819, 292: 6.
3) (†) till HELGA 3: avskiljande för heligt bruk. Linc. (1640; under dedicatio). The andre store och förnäme Högtides dagar .. hafwa .. icke then befalningh om sin helgelse, som Söndagen. KOF II. 2: 129 (c. 1655); jfr 1. — särsk. konkretare, om konsekrationsakt. Palmblad Fornk. 1: 552 (1844).
-MÖTE. (i frireligiösa kretsar, särsk. i frälsningsarmén) religiöst möte som särskilt åsyftar deltagarnas helgelse. Stridsropet 1883, nr 3, s. 2. Särskilta helgelsemöten anordnades, vartill endast frälsta, d. v. s. omvända hade tillträde. Petri Ouchterlony 105 (1924). —
-VÄG. (helgelse- 1844 osv. helgelses- 1804) (i religiöst spr.) Den smala vägen, som man kan kalla helgelsesvägen. Schartau Und. 165 (1804). —
B (†): HELGELSES-VÄG, se A.
Spalt H 679 band 11, 1930