Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELGSMÅL häl3js~må2l, äv. (i sht ss. förled i ssgr) HELGMÅL häl3j~, förr äv. HELGESMÅL, n.; best. -et.
Ordformer
(helg- 1860 (: helgmålsro)—1928 (: helgmålsringningen). helge- c. 1890 (: helgemålsklockan)—1901. helghens- c. 1635. helges- 1620—1895. helgs- 1762 osv. hels- 1807. helig- c. 1655. heligs- 1561—1838. helligs- 1608. helings- 1709—c. 1755)
Etymologi
[fsv. heligsmal, hälghismal, av fsv. heligher, adj., resp. ett fsv. hälghe, helighet, helgd (jfr HELIG o. HELG), o. mal, tidpunkt (se MÅL). Ordet uppfattas numera ss. en ssg av HELG]
1) tidpunkt då sabbaten ingår aftonen före en sön- l. helgdag; äv. om själva helgdagsaftonen; vanl. i uttr. ringa helgsmål, äv. (i vitter stil) till helgsmål (eg. anslutande sig till 2), gm klockringning ringa in sabbaten aftonen före sön- l. helgdag; äv. bildl. LPetri KO 50 a (1571; äv. i hskr. 1561). (Klockaren skall) till alla tijdher ringia till helghensmål, hwar högtijdh, hwar afton och morgon klemp(t)a Jesu, Gudz Son till fridzböner. Rudbeckius Kyrkiost. 41 (c. 1635). Nu svalkar aftonvinden i acklejornas lid, / och gula liljeklockor ringa helgsmål och frid. Karlfeldt FridLustg. 107 (1901). — särsk. (†) liktydigt med: helgmålsringning. Dock skulle helgsmål få brukas til påminnelse, när folket kunde uphöra med sit arbete. Dalin Hist. III. 2: 257 (1762).
2) (†) upphörande med arbete, sedan det ringt helgsmål, vila på helgdagsafton; äv. allmännare: ledighet från arbete; särsk. i uttr. hålla l. göra helgsmål, jfr göra helg (se HELG 1 c); äv. bildl. Man .. plägar emoot stoor högtijdh, hålla heligzmål, sopa och göra huset reent. PErici Musæus 1: 216 b (1582). En arbetare längtar effter helgesmåål. Schroderus Kegel 455 (1620). Laater haar giärna hälgesmåål. Grubb 447 (1665). Du gjorde, hvad dig Herren bad: / Han nu ditt helgsmål bådar. Hedborn 2: 119 (1813).
Ssgr (till 1): HELGMÅLS-, stundom HELGSMÅLS-KLOCKA. (i sht i vitter stil) Hedborn 2: 185 (1819). Just som de kommit så långt att den lilla prästgården framskymtade, började helgsmålsklockan ringa. Roos Helgsm. 1: 213 (1896). —
-RINGNING. Broman Glys. 2: 36 (c. 1720). BtRiksdP 1895, Saml. 1. I. 2: nr 9, s. 5.

 

Spalt H 686 band 11, 1930

Webbansvarig