Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELSKOTE häl3skote2 l. -å- l. -ω-, l. HELSKOTA -ta2, sbst.
Ordformer
(-skot(t)a GHT 1898, nr 83 A, s. 3, osv. -skot(t)e ST 1895, nr 1823 B, s. 2, osv.)
Etymologi
[eufemistisk ombildning av HELVETE; jfr sv. dial. (Finl.) helkota. Med avs. på ordets första led jfr HELSIKE]
(starkt vard., mera slangartat än HELSIKE) eufemistiskt för: helvete; i sht i svordomar o. kraftuttryck. Hva’ i helskote nu? ST 1895, nr 1823 B, s. 2. Han var så in i helskotte snål att (osv.). NSvSkämtl. 134: 35 (1919).

 

Spalt H 714 band 11, 1930

Webbansvarig