Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HELVETIER hälve4tsier, ngn gg 0302, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(helveter, pl., Rydberg KultFörel. 4: 27 (1887))
Etymologi
[ytterst av lat. helvetii, pl. Jfr HELVETISK, adj.2]
medlem av en keltisk stam som slutligen var bosatt i nuvarande nordvästra Schweiz o. kuvades av Cæsar år 58 f. Kr.; i sht i pl. Voltemat GienvEurH 82 (1741).

 

Spalt H 721 band 11, 1930

Webbansvarig