Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMATIT hem1ati4t l. he1-, äv. HÄMATIT häm1– l. hä1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(hem- 1803 osv. häm- (hæm-) 1862 (: hæmatitmalmer)— 1918)
Etymologi
[av gr. αἱματίτης (λίϑος), blodliknande l. blodfärgad (malm), till αἷμα (gen. –ατος), blod]
miner. röd järnmalm; äv.: järnglans, järnglimmer, blodstensmalm. Regnér Begr. 292 (1803). Lugn Egypt. 2: 52 (1924).
Ssgr (miner.): HEMATIT-FYNDIGHET~002, äv. ~200. jfr FYNDIGHET II b. JernkA 1897, s. 271. —
-MALM. JernkA 1862, 1: 343. NF 2: 398 (1877). —
-TACKJÄRN~02, äv. ~20. JernkA 1867, s. 60. Därs. 1900, Bih. s. 274.

 

Spalt H 729 band 11, 1930

Webbansvarig