| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
1) i eg. anv.: bygd där ngn har sitt hem l. där ngn växt upp. Schönberg Bref 2: 60 (1778). Till min Hembygd. Tegnér (WB) 1: 114 (1804; titel på dikt). Kärleken till hembygden. Aura 1: 70 (1817). Kunskapen om hembygden utgör en naturlig grundval såväl för den egentliga geografiundervisningen som för en rätt kunskap om naturen och det mänskliga arbetet. VL 1908, nr 152, s. 6.
2) i utvidgad o. bildl. anv.
a) (i religiöst spr., föga br.) med anslutning till HEM I 2 e β β’, om himmelen. De frommas död är en återgång till Fadren, till Fäderneslandet, till hembygden. Hagberg Pred. 6: 53 (1820). Wallin Rel. 4: 123 (1824).
b) (i skriftspr., numera föga br.) med anslutning till HEM I 4 slutet: hemland, hemvist; äv. (numera knappast br.) om växt- l. djurarts hemland. ÅrsbVetA 1824, s. 503. Dessa länder, som i vår tid utgöra den belgiska staten, voro under medeltiden en hembygd för den ymnigaste näringsflit. Svedelius Statsk. 4: 308 (1869). (Hästen) har sin hembygd på Central-Asiens vidsträckta, stormiga stepper. Möller Jordbr. 64 (1881).
-BOK. S. k. hembygdsböcker, innehållande kortare skildringar af bygdens natur, historia och folklif. 2NF 36: 347 (1924). —
-DIKTNING. litt.-hist. diktning avseende skildring av folklivet i diktarens hembygd. Söderhjelm Runebg 2: 524 (1906). 2NF 36: 717 (1924). —
-FEST. folkfest för att giva uttryck åt l. stärka hembygdskänslan (gm föredrag om hembygden, upplivande av gamla seder o. d.). SD(L) 1904, nr 108, s. 2. VästerbK 1927, nr 155, s. 2. —
-FORSKNING. forskning som till sitt speciella föremål har hembygdens historia, kultur- o. naturförhållanden; jfr BYGDE-FORSKNING. Hembygden 1911, s. 59. 2NF 30: 1121 (1920). —
-FÖRENING. (tidigast i Finl., där den första föreningen med detta namn, ”Lojo hembygdsförening”, stiftades 1894) förening för stärkande av hembygdskänslan o. främjande av kännedomen om hembygdens forna o. nutida kultur- o. naturförhållanden (ofta äv. med hembygdsvård ss. programpunkt). Hembygdsföreningen i Björneborg. FoU 17: XLIV (1903). BonnierKL 5: 630 (1924). —
-GÅRD. särsk. (på vissa platser): hembygdsmuseum, bygdemuseum; ofta om dylikt museum som inredts i en för bygden typisk, äldre gård. UpplFmT 9: 396 (1924). Därs. X. 2: 188 (1927). —
-KUNSKAP~20 l. ~02. [jfr t. heimatkunde] kännedom om hembygdens forna o. nutida kultur o. natur; äv. pedag. om läroämne (företrädesvis förekommande i folkskolan) som avser bibringande av dylik kunskap; jfr -UNDERVISNING. TurÅ 1909, s. 478. Ymer 1919, s. 321. —
-KURS. Hembygdskurser .., vid hvilka man särskildt söker belysa nejdens beskaffenhet och kulturutveckling. TurÅ 1912, s. 41. 2NF 30: 1137 (1920). —
-KÄNSLA. känsla av samhörighet med hembygden; hembygdskärlek. UpplFmT IV. 3: 281 (1900). Ymer 1919, s. 321. —
-KÄRLEK. kärlek till hembygden; jfr -KÄNSLA. Tranér Anakr. 224 (1833). Pietetsfull hembygdskärlek. TurÅ 1904, s. 180. —
-LITTERATUR. dels om litteratur i hembygdskunskap l. hembygdsforskning, dels om hembygdsdiktning. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 571 (1916). 2NF 36: 837 (1924). —
-MUSEUM. kulturhistoriskt lokalmuseum (hembygdsgård, fornhem, fornstuga o. d.), bygdemuseum. 2NF 21: 311 (1914). Den Zornska gammelgården är väl det ideala hembygdsmuseet. Böök ResSv. 143 (1924). —
-UNDERVISNING ~1020. pedag. (företrädesvis i folkskolan förekommande) läroämne omfattande dels undervisning om hembygdens natur, djur- o. växtliv, historia, arbetsliv m. m., dels olika slag av enklare arbetsövningar o. övningar avseende att uppdriva iakttagelseförmågan; äv. abstr.: undervisning i detta läroämne. VL 1908, nr 152, s. 6. SFS 1919, s. 2577. —
-VÅRD. omvårdnad dels om att hembygden i det yttre (i sina naturminnesmärken, sitt byggnadsskick o. d.) framträder på ett kulturellt värdigt sätt, dels om att det livsdugliga i de för hembygden sedan gammalt karakteristiska kulturella förhållandena (i byggnadsskick, seder o. bruk, folkdanser, folkmusik o. d.) icke lämnas åt glömskan. TurÅ 1914, s. 30. Tidskrift för hembygdsvård. (1920; tidskriftstitel). 2NF 36: 349 (1924).
Spalt H 732 band 11, 1930