Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEM ssgr (forts.):
(I 2 d) -LÄRARE. (i sht i Finl.) huslärare; informator. PedT 1899, s. 65. FoU 19: 105 (1906). jfr Bergroth FinlSv. 299 (1917).
Ssgr (i sht i Finl.): hemlärar(e)-befattning,
-plats,
-värksamhet m. fl. —
(I 2 d) -LÄRARINNA. (i sht i Finl.) guvernant. Verd. 1891, s. 92. 2NF 34: Suppl. s. 351 (1922). jfr Bergroth FinlSv. 299 (1917). —
(I 2 d) -LÄSNING. pedag. (fria) studier i hemmet (i anslutning till skolkursen); äv. om överläsning av läxor i hemmet. Oldberg Pedag. 205 (1843). Genom lämpliga literaturanvisningar gifna i rätt tid kan läraren till en viss grad beherrska den fria hemläsningen. PedT 1896, s. 736. —
(I 2 d) -LÄXA, r. l. f. pedag. läxa att överläsa i hemmet. BerRevElLärov. 1843, s. 83. Östergren (1927). —
(I 2) -LÖS. som saknar hem; ofta känslobetonat, med särskild tanke på saknaden av de andliga värden som äro förbundna med ägandet av ett hem; äv. bildl.: som icke känner sig hava ett hem l. ngn fast punkt i tillvaron, som känner sig ss. en främling (gentemot sin omgivning l. i livet l. i den tid varunder han lever). Jag hemlös är. Atterbom Lyr. 2: 305 (1810). Hemlös som en tiggare. Lagerlöf Drottn. 92 (1899). Man behöver ej vara programmatiskt bitter för att känna sig hemlös i det nutida livet. NordT 1928, s. 374.
Spalt H 760 band 11, 1930