Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEMMAN, adv.
Ordformer
(heeman 1645. heman 1549 (heman veffuid)—1755 (: heman väfd). hemman 1604—1838 (: hemmanefter). hemen 1545. hemmen 1545—1597)
Etymologi
[fsv. heman, hemifrån; till HEM II; jfr isl. heiman, nor. heiman]
(†)
1) hemifrån. The drogho hemman vthur sit fädernesland. Skytte Or. C 4 a (1604). ÅngermDomb. 6/7 1635, fol. 90.
2) = HEMMA, sbst. o. adv. II 1, 2, 4. G1R 17: 227 (1545). Iagh (kan) ike wette .. huar then knechtten ähr hemmen och wnder huars fenikie han ähr. UrkFinlÖ 2: 108 (1597). Men jagh som är een stooran Glooper, / Ligger altijdh heeman på Sooper. Brasck FörlSon. A 4 b (1645).
Ssgr (till 2, †): HEMMAN-EFTER.
1) hemifrån. Effter thet Judeska Landet war passeliga wijdt begrepet, och Templet icke war vthan itt, .. kommos the illa widh, som longwägha woro, föra theres offer .. medh sigh heman effter. LPetri 2Post. 206 a (1555). HSH 5: 172 (1657); möjl. till 2.
2) hemåt. Jag gick sen bort (från Träsktorget) att uträtta mina ärender, och har nu åkt hemmanefter. Almqvist Skälln. 76 (1838). —
-IFRÅN. hemifrån. OxBr. 10: 176 (1615). Widegren (1788; med hänv. till hem ifrån). —
-VARANDE, p. adj. Den här hemmanwarande Esquadronen. Prytz Gyllenstiärna D 2 a (1651). —
-VIST, sbst. boning, hemvist. Een särskilt Hemmanwist, een oljk Boning hafwa / The (dvs. fiskar och fåglar) jämwäl. Spegel GW 188 (1685). —
-VÄVD l. -VÄVEN, p. adj. GripshInvent. 1549 (möjl. två ord). BoupptRasbo 1756.

 

Spalt H 773 band 11, 1930

Webbansvarig