hemorrojder

Publicerad 1930

HEMORROJDER he1moroj4der l. hem1-, l. -år- l. -ωr-, l. HÄMORROJDER hä1m- l. häm1-, sbst. pl. (m. SvTyHlex. (1851), Lundell).

Ordformer

(äv. skrivet -rrhoid-. hemo- 1793 osv. hæmo- (haemo-) 1809—1905. hämo- 1794 (: hämorrhoidalisk) osv. -or- (r)(h)oid- (-ojd-) 1793 osv. or(r)öjd- 1862 (rimmande med fröjder)—1885. Anm. 1:o Östergren (1927) angiver att uttalet -röj4der ngn gg förekommer. 2:o Den lat. pl. haimoirrhoides (sannol. felaktigt) förekommer hos Hermelin BrBarck 157 (1708). — Jfr HEMORROJDAL)

Etymologi

[jfr d. hæmorroider, t. hämorrhoiden, eng. hæmorroid (vanl. i pl. -oids), fr. hémorr(h)oïde (vanl. i pl. -oïdes); av lat. (venæ) hæmorrhoides, pl., av gr. αἱμοῤῥοΐδες (näml. φλέβες), eg.: blödande (ådror), gyllenådrorna, av αἷμα, blod, o. en avledn. av ῥεῖν, flyta (jfr DIARRÉ, STRÖM)]

sjukligt tillstånd kännetecknat av (stundom blödande o. smärtsamma) ansvällningar (knölar) av blodådrorna kring nedre delen av ändtarmen, gyllenåder; äv. om själva svullnaderna; förr äv. betecknande ett mera allmänt lidande (jfr språkprovet nedan från 1885) framkallat, enligt då gängse uppfattning, av blodöverfyllnad, särsk. i underlivet (vilken icke lättats gm uppkomsten av blödande hemorrojder). Yttre hemorrojder, inre hemorrojder, ansvällning av ådror belägna utanför resp. innanför ändtarmsöppningen; förr ofta (numera mindre br.) i förb. öppna l. blödande hemorrojder, hemorrojder som åtföljas av blödning vid avföring; blinda hemorrojder, hemorrojder som icke åtföljas av blödning. VetHLäk. I. 2: 10 (1793). Hans melancholie (har) skolat härröra af hæmoroider, hvilka plåga honom. HH XXV. 2: 66 (1809). Att ett stillasittande lif i allmänhet medför disposition för hemorroider, är en gammal erfarenhet. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 83. Man (betraktade) fordom .. hemorroider såsom ett allmänt lidande, hvilket väl vanligen lokaliserade sig i ändtarmen, men äfven .. kunde yttra sig genom lidande i bröstet, hufvudet o. s. v. (s. k. dolda hemorroider), och som äfven efter att hafva lokaliserat sig i ändtarmen kunde kasta sig på andra ädla organ (afvikande hemorroider). Hallin Hels. 2: 422 (1885). BonnierKL (1924).

Ssg (jfr HEMORROJDAL ssgr): HEMORROJD-KNÖL. hemorrojdalknöl. Linderholm 2: 134 (1803).

Avledn.: HEMORROJDAL, se d. o. —

HEMORROJDALISK l. HEMORROJDIALISK, adj. (-dalisk 1794—1891. -dialisk 1814) [jfr t. hämorrhoidalisch] (†)

1) som består i l. sammanhänger med l. har avseende på ”hemorrojder”; jfr HEMORROJDAL. (Jag var) ej tilstädes (i konsistorium), hindrad af en elak Hämorrhoidalisk anstöt. Porthan BrefCalonius 78 (1794). WoJ (1891).

2) som lider av ”hemorrojder”. Det är under blixtrande kristallkronor och på sidenbeklädda ressårdynor, som lättjan utsträcker sina hemorrhoidaliska lemmar. Blanche Våln. 566 (1847). —

HEMORROJDISK, adj. (†) = HEMORROJDALISK 1. Troligtvis har min sjukdom varit hemorrhoidisk. Tegnér (WB) 3: 480 (1821).

Spalt H 776 band 11, 1930

Webbansvarig