| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEMSTÄLLA hem3~stäl2a, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. STÄLLA. vbalsbst. (i bet. 7) -AN (SynodA 1: 489 (1771) osv.), -ANDE (numera nästan bl., föga br., i pl., Schück SvFörlBokhH 2: 210 (i handl. fr. 1739), Östergren (1927)), -ELSE (numera knappast br., Landsm. II. 1: 48 (i handl. fr. 1874: hemställelser, pl.)), -NING (numera föga br. utom i pl., där ordet användes i st. f. den felande pl.-formen av HEMSTÄLLAN, VDAkt. 1779, nr 441, Östergren (1927)).
1) (†) sända (ngt) hem (till ngn) l. till hemlandet l. hembygden; hemförskaffa (ngt). VDAkt. 1689, nr 733. Nye bijbelenss heemställande ifrån Stockholm. VDR 1705, verif. 505. Stundom hände, att .. (envoyén) hemstälde de mottagna depescherna i stället för svaren på de samma. AB 12/5 1881, s. 3.
2) (†) återställa (ngt till ägaren)? En Handbok, som under Prästmötet läntes, torde hemställas til ägaren. VexiöBl. 1817, nr 45, s. 4; möjl. till 1.
3) (†) tillägna (ngn en skrift), dedicera. Förbe(mäl)de Begraffnings Sermon (har jag) Edher .. kärligen welet hemstella och dedicere. L. Paulinus Gothus OErici 2 (1615). Hiärne 2Anl. Dedic. 2 (1702).
4) (†) hembära (ngn tack). För huilket iagh storlighen tacksägelsse hemställer. VDAkt. 1663, nr 417.
5) överlåta, (över)lämna, anförtro, hänskjuta; numera bl. (i skriftspr.) med mer l. mindre abstrakt obj., i sådana uttr. som hemställa (ngt) till ngn l., vanl., till l. åt ngns prövning (förr äv. omprövande) l. avgörande l. dom l. omdöme o. d., stundom åt ngns vilja l. välvilja l. godtycke o. d. RA 2: 137 (1565). (Tiberius) hemstälte .. åt Senatens ompröfvande alt det han kallade Edsöres-brott emot Kejsaren. Dalin Montesquieu 114 (1755). Der fans icke och kunde icke finnas någon bestämd gräns mellan saker, som Rådet egde att afgöra, och sådana som skulle hemställas till konungen. Svedelius i 2SAH 54: 255 (1878). (Jag) hemställer allt åt hans (dvs. Guds) gudomliga vilja. Fehr Und. 50 (1894). Östergren (1927). — särsk.
a) (†) i uttr. hemställa (ngt) i ngns händer l. hemställa ngn (ngt) i händerna, lämna (ngt) i ngns händer. Att same greffue wille aldelis hemstelle then sak j eders nådz hender. G1R 11: 423 (1537). At the .. heemstälte honom Saken i Händerna. Schroderus Os. III. 1: 294 (1635). Jag hemställer alt i Guds händer och wet at Han mig hielper. LinkStiftsbibl. Brev 20/9 1719.
b) (†) i uttr. hemställa (ngt) i ngns behag l. betänkande l. disposition l. försorg l. godtfinnande l. skön l. vilja o. d. Vij (vilja) bådhe thetta och allt annett udi K. M:ttz vår käre herr fadhers .. höge betenckennde heemstelt haffve. G1R 26: 804 (1556). Tron .. hemställer .. alt uti Guds goda och nådiga vilja. Borg Luther 1: 329 (1753).
c) (†) med indirekt obj.: överlåta åt (ngn) att avgöra l. besluta om l. att ombesörja l. utföra (ngt), hänskjuta (ngt) till (ngn), lämna (ngt) i ngns händer, (över)lämna (ngt) åt (ngn); underställa (ngt ngns dom l. avgörande l. omdöme o. d.). Ath thet bleffue oss hemstelt, vm han, mett någen ytterligere hielp skulle besörgdh warde. G1R 11: 350 (1537). Hvilkedt jag altt Gudh och tijdhen heemsteller. AOxenstierna 2: 587 (1623). At heele then Handel (om kalkens bruk i nattvarden) skal heemställas wår aldraheligste Herre Påfwen. Schroderus Os. III. 2: 126 (1635). Hvad Han vill göra med oss, det vare Honom hemställdt. Wallin 1Pred. 3: 145 (c. 1830). — särsk.
α) närmande sig l. övergående i bet.: tillåta l. medgiva (ngn ngt). L. Paulinus Gothus Ratio 21 (1617). Iagh hemställer läsaren härvthinnan sin frije doom. Schroderus JMCr. 29 (1620).
β) närmande sig l. övergående i bet.: framställa (ngt) för (ngn), meddela (ngn ngt), utveckla (ngt för ngn). (Myndlingens) wnderhåldning måtte bliffua konung Giöstaff hemstält och witterligh. Brahe Kr. 19 (c. 1585). Wi tig wår tarf til kropp och siäl / Med ödmiuk bön hemställe. Runius Dud. 1: 61 (1709).
d) (†) refl., i uttr. hemställa sig i ngns händer, lämna sin sak i ngns händer. Hvad then alzmechtigeste Gud med osz göre täckes, vele vij osz udi hans guddomlighe hender giffve och hemstelle. G1R 29: 505 (1560).
6) (†) hänvisa (ngn till ngn). Ber jag Dictys om underrättelse i et och annat, så hemställer han mig til vederbörande. Dalin Arg. 2: 406 (1734, 1754).
7) anhålla om övervägande av den l. den frågan (som man framställt); rikta den l. den frågan (till ngn), vädja (till ngn); (vördsamt l. underdånigt) väcka förslag l. framställa en begäran (om ngt); ss. vbalsbst. äv. konkretare: förfrågan, förslag, begäran. Rikta en hemställan till ngn. Göra hemställan om ngt. På hemställan av ngn. BenzelBr. 26 (1729). Jag hemställer till dem, som grundeligen känna Homer, huruvida oriktighet i allmänhet kan honom förebrås. Skjöldebrand i 2SAH 10: 194 (1822). Slutligen tillåter jag mig .. hemställa, om icke i den för Sverige afsedda lagtexten främmande ordställningar .. borde mot Svenska utbytas. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 109. (Högsta domstolens) ledamöter .. hemstälde om skärpning af hofrättens dom. Tegnér Armfelt 2: 291 (1884). Så mån I (dvs. översteprästerna) nu, tillsammans med Rådet, hemställa hos översten att han låter föra honom (dvs. Paulus) ned till eder. Apg. 23: 15 (Bib. 1917). — särsk. (†) i uttr. hemställa ngn ngt, föreslå ngn ngt; framställa en förfrågan l. ett förslag l. en anhållan om ngt till ngn. HTSkån. 1: 191 (i handl. fr. 1658). Ryske Commissarierne heemstälte Sweriges Sändebudh at considerera, huru (osv.). Widekindi KrijgH 903 (1671). När .. (judarna) ingen ära mera viste at tilbjuda .. (Johannes Döparen), hemstälte de honom sjelf, huru och för hvad han ville anses. Borg Luther 1: 94 (1753). Dalin Hist. III. 1: 114 (1761).
1) (i Finl., numera föga br.) jur. till 5: i form av l. gm hänskjutning (från underrätt till hovrätt o. d.). SPF 1809, s. 51. Därs. 1855, s. 271.
2) (numera föga br.) till 7: i form av hemställan l. förslag; förslagsvis. AdP 1800, s. 162. (Jag) tillåter .. mig hemställningsvis uttala den meningen att (osv.). Linder Om -er 88 (1890). —
(5) -VÄG. (i Finl., numera föga br.) jur. i uttr. i hemställningsväg, ”hemställningsvis” (se d. o. 1). SPF 1828, s. 285. SvFinLagt. (1883).
Spalt H 783 band 11, 1930