| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HEM ssgr (forts):
(I 2 d) -SYDD, p. adj. jfr HEMMA-SYDD. Langlet Husm. 887 (1884). En ljus, hemsydd rock. Böök 4Sekl. 136 (1928). —
(jfr I 2) -SYND. (†) synd varåt ngn är hemfallen; vanesynd; skötesynd. Swedberg Cat. 773 (1709). Then minsta synd, som kommer i wahnan, och blir en hemsynd, är ock en döds synd. Sahlstedt Hofart. 65 (1720). Björkman (1889). —
(I 2 c) -SYSSLOR, pl. En quinno skall .. fliteligh ackta sina heemsÿtzlor. LPetri Œc. 42 (1559). Ensamjungfru, fullt kompetent i matlagning, bakning samt övriga hemsysslor, erhåller .. bra plats. SmålP 1927, nr 105, s. 6 (annons). —
(I 2 c) -SYSTER. (nytt ord) kvinna som (vid ”hemskola”) utbildats för att vid sjukdoms fall (särsk. vid husmoderns sjukdom) o. d. kunna anlitas för hjälp med ett hems vård. Upsala 1920, nr 254, s. 3. Östergren (1927). —
(II 1 a, 2 a) -SÄNDA, -ning. sända (ngn l. ngt) hem (till sig l. till ngn l. till hembygden l. hemlandet); i sht i pass. o. ss. vbalsbst. VDBötB 1619, s. 531. SvD(L) 1924, nr 250, Bil. s. 3.
Spalt H 785 band 11, 1930