| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HEROISK herå4isk, förr äv. HEROIK, adj.; adv. = (†, RARP 2: 191 (1635)), -T (Arvidi A 3 b (1651) osv.).
1) i sht hist. som har avseende på heroer l. halvgudar, hjälte-. Heroisk tidsålder, den tid varunder ett folks (i sht de gamla grekernas) hjältesagor tänktes hava tilldragit sig. Norrmann Eschenbg 2: 75 (1818). Fogelqvist ResRot 76 (1926). Grimberg VärldH 3: 395 (1928). — särsk.
a) (i fackspr., i sht litt.-hist.) om dikt(ning): som behandlar heroer l. halvgudar, hjälte-; förr äv. allmännare: episk; särsk. metr. i uttr. heroisk vers o. d., om olika slags episka versmått (vanl., liksom under antiken, om hexameter, men i t., eng. o. it. poesi om tiostavig jambisk vers o. i fr. poesi om alexandrin). Heroiske wers. Linc. (1640; under epos). Heroisch Fägne-Sång Öfwer .. (drottning) Christinæ .. Frögdefulle Födelses-Dag. Stiernhielm (1643, 1668; titel). Een Heroisk Dicht (är) gemeenligen widlyfftigh, sampt innehåller höge Saker och wäsende. Arvidi 10 (1651). Dalin Arg. 1: 51 (1733, 1754). Heroiska sägner. Sylwan (o. Bing) 1: 24 (1910). Hallström i 3SAH 24: 373 (1910).
b) konst. som hämtar motiv ur guda- l. hjältesagorna; särsk. mål. i uttr. heroiskt landskap, i idealiserande stil fritt komponerat landskap som utgör bakgrund för en bildframställning ur guda- l. hjältesagorna. Ljunggren Est. 2: 318 (1860). 2NF 26: 325 (1917).
2) som liknar en hjälte l. en hjältes, hjältelik; utmärkande för en hjälte; upphöjd; äv. övergående i bet.: (hjälte)modig, tapper; numera i sht om karaktär, egenskap o. d.; förr äv. om person: som höjer sig över mängden gm lysande egenskaper, nobel, ädel, storsinnad. Haffuer Leo på thet Heroiske och märckeligha sättet swarat och sagdt (osv.). Phrygius HimLif. A 3 a (1615). L. Paulinus Gothus MonPac. 220 (1628). Kongl. Maij:tt var een heroisker herre. RP 6: 292 (1636). Talarn lyfter sig / Ifrån det Rörande till det Heroiska. Atterbom LÖ 1: 8 (1824). Den holländska nationens heroiska kamp mot oceanen. Fogelqvist ResRot 84 (1926). Det finns ingen riktig eld i Egmonts karaktär, ingenting verkligt heroiskt i gestalten. Böök 4Sekl. 37 (1928). — särsk. (†) oeg., om växt: ståtlig, parant? (Vissa slags ”sammetsblommor”) äro sköna heroiska blommor. Ahlich 50 (1722).
3) [jfr motsv. anv. i främmande språk] (numera föga br.) med. om läkemedel: kraftigt l. våldsamt värkande (o. därför användt bl. i nödfall); jfr DRASTISK 1; stundom bildl. Albom Consbruch 1: 125 (1813). Verd. 1887, s. 14 (bildl.). 3NF (1928).
Spalt H 814 band 11, 1931