| Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HERRGÅRD hær3~gå2rd, äv. 4~1; äv. (numera i sht i vissa trakter, med en lätt bygdemålsfärgad anstrykning) HERREGÅRD hær3e~, r. l. m. ((†) n. Fosz 26 (1621)); best. -en; pl. -ar ((†) -a OPetri Kr. 301 (c. 1540); -er SynodA 2: 31 (1585), VDAkt. 1677, nr 180 (: -gårderna, best.)).
(större) jordegendom med förnämligare (slottsliknande) manbyggnad som äges l. bebos av ståndsperson; landtgods, herregods, herresäte; i sht förr ofta: adelsgård, adelsgods; stundom i inskränktare anv., motsatt underlydande arrendegårdar, torp o. d.; stundom särsk. om manbyggnaden (med omgivande trädgård l. park); förr äv. om förnämligare bostadsbyggnad i stad o. d.: slott, palats. Gå i herrgården, (i folkligt spr.) göra dagsvärken på en herrgård. (Lat.) Aula (sv.) herragård. VarRerV 22 (1538). Samma winter (år 1508) lät her Suante (Sture) sitt folk fara in i Blekung, och brenna aff Wää och noghra herregårda. OPetri Kr. 301 (c. 1540). Her gården (dvs. residenset), som nu byggiess skall wedh Hernössandh. NorrlS II. 4: 42 (1637). Den förtrolighet, som så lätt uppstår i den tätt slutna kretsen af en herrgård på landet. Topelius Vint. I. 1: 242 (1859, 1880). Bakom ”herrgården” (på Gimo) ligger den vidsträckta parken. Uppl. 1: 644 (1905).
-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. (numera mindre br.) om det dagsvärksarbete som underlydande bönder (torpare o. arrendatorer) äro skyldiga att fullgöra på en herrgård. Nordberg C12 1: 274 (i handl. fr. 1702). Göra herregårdsarbete. Meurman (1846). Frey 1848, s. 466. Gå på herregårdsarbete. Dalin (1852). —
-ARRENDATOR. —
-BONDE. (i sht förr) bonde som är underlydande på en herrgård; särsk. om arrendator (av större egendom än ett torp) som utgör arrendet in natura (gm dagsvärken, körslor m. m.). Lind 1: 753 (1749). Juhlin-Dannfelt (1886). —
-DAGSVÄRKE~020. dagsvärke som göres av en herrgårds underlydande. EP 1792, nr 53, s. 1. Klint (1906). —
-FOLK. (numera ngt vard., med folklig anstrykning) till en herrgård hörande folk; särsk. om herrskapet på en herrgård resp. herrskapen på herrgårdarna. Kyrkol. 2: 9 (1686). Det var märkvärdigt, att inte herrgårdsfolket (på Övedskloster) hörde dem (dvs. vildgässen). Lagerlöf Holg. 1: 59 (1906). Den förfining som .. gör sig gällande hos herrgårdsfolket (i Skåne). TurÅ 1906, s. 8. —
-KULTUR. (i fackspr.) motsatt bonde- (o. stads)-kultur. 2NF 28: 176 (1918). Erixon Möbl. 2: XXX (1926). —
-LIV. Feilitzen Real. 2: 28 (1878, 1885). Fru Gadd .. (var) van vid ett okonstlat herrgårdsliv. Siwertz Varuh. 81 (1926). —
-OST. ost (av det slag) som tillvärkas i herrgårdsmejerierna; särsk. om en fet, storpipig (om schweizerost påminnande) ostsort. TLandtm. 1897, s. 273. —
-RAS, r. (i sht förr) landt. på herrgårdarna förekommande ras av nötkreatur som utvecklats ur den inhemska s. k. landtrasen dels gm förädling, dels gm korsning med importerade raser (o. därigm blivit mera storvuxen o. produktionskraftig än den vanliga landtrasen). (Agardh o.) Ljungberg 4: 51 (1863). LAHT 1900, s. 178. BonnierKL (1924). —
-SMÖR. (i sht förr) i herrgårdsmejeri tillvärkat (finare) smör; motsatt: bondsmör. LdVBl. 1823, nr 49, s. 4. Linder Tid. 54 (1924; i fråga om förh. på 1870-t.). —
-STIL. särsk. byggn. byggnadsstil som är utmärkande för ett flertal särsk. under 1600-talets senare hälft o. 1700-talet byggda svenska herrgårdar. PT 1910, nr 258 B, s. 3. Böök ResSv. 113 (1924). —
-TJÄNST. tjänst på en herrgård; särsk. om dagsvärksskyldighet som åligger underlydande bönder. LBÄ 44—50: 382 (1801). Allmogen i Danmark är till större delen .. besvärad af tung herrgårds-tjenst. KrigVAT 1844, s. 275. SAOL (1923). —
-VETE. (förr) landt. benämning på en viss, på herrgårdarna odlad, inhemsk vetesort. UtsädT 1902, s. 179.
Spalt H 840 band 11, 1931