Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HESPERUS häs4perus, äv. hes-4, l. HESPEROS -os, m.; gen. -us’ resp. -os’; förr ngn gg HESPER (JGOxenstierna 4: 294 (1815)), m. Anm. I ä. tid användes lat. böjning av ordet: Hesperi döttrar (dvs. hesperiderna). Möller 1: 804 (1745). Vid Hesperi sken. Stagnelius (SVS) 4: 246 (1822).
Etymologi
[av lat. Hesperus resp. gr. Ἕσπερος, substantivering av ἕσπερος, afton-, västlig, motsv. lat. vesper (se VESPER)]
(i poesi) aftonstjärnan (Venus). Spegel TPar. 134 (1705). Wulff Leopardi 175 (1913).

 

Spalt H 852 band 11, 1931

Webbansvarig