Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HETNA he3tna2, l. HETTNA het3na2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Schultze Ordb. 1885 (c. 1755)).
Ordformer
(het- 1582—1927. hett- c. 1645—1918)
Etymologi
[fsv. hitna, hethna, heetna, motsv. nor. o. isl. hitna; i avljudsförh. till HET. Formen hetna beror på inflytande från sistnämnda ord]
(numera föga br.) bliva het; upphettas; äv. oeg. o. bildl. Then onde lusten bolar såsom een okysk qwinna, .. och när hon ther öffuer hetnar och warder haffuande, föder hon syndena. PErici Musæus 6: 27 a (1582). Hon fick ock stötar, så hon hetnade om öronen. NoraskogArk. 5: 237 (1672). Krita (mister) elden (dvs. förlorar värmen) rätt snart, fast hon hetnar långsammast af alla (kroppar). Klingenstierna Musschenbroek 320 (1747). Sundén (1885). Östergren (1927; angivet ss. ”mindre vanl.”).
Särsk. förb.: HETNA l. HETTNA TILL10 4. (numera föga br.) om person: (plötsligt) bliva het, ”fatta eld”, brusa upp; jfr HET 4 a. Sundén (1885). Att han i småsaker kunde hettna till. Svenson-Graner Väg. 196 (1918).

 

Spalt H 868 band 11, 1931

Webbansvarig