Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HILKA hil3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; stundom HILK hil4k, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(helika 1775—1854. helka 1738—1925. hilka (-ck-) 1642 (: hilckor, pl.) osv. hillika 1661—c. 1716. hylle(c)ka c. 1638—1775. hylli(c)ka 1637—1854. hyllka 1751. hilk 1912—1920)
Etymologi
[sv. dial. helika, hilka, hilk, hyllika, hylka, hölka (m. fl. former), av t. dial. hilche resp. mnt. hulleken, diminutivbildn. till mnt. hulle (t. hülle), huvudduk, till hullen (se HÖLJA)]
(bygdemålsfärgat, i vissa trakter) ett slags (barn- l. fruntimmers)mössa, huva, hätta, ”kråka”, huckle. Schroderus Lex. 28 (1637). Linné Sk. 42 (1751). En liten ”hilk” för flickebarn, av finaste linne. RedNordM 1920, s. 9 (fr. Leksand). — jfr SILKES-, SOL-, SÖNDAGS-HILKA m. fl.
Avledn.: HILKA, v. [sv. dial. hölka sek, taga på sig ”hilka”] (†) sätta ”hilka” l. huva på (ngn); i p. pf. ss. adj.: klädd i ”hilka”. Schultze Ordb. 1908 (c. 1755). Ling As. 465 (1833).

 

Spalt H 889 band 11, 1931

Webbansvarig