Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HINDUSTANI hin1dɯsta4ni l. -u-, l. HINDOSTANI -ω-, n.; best. (föga br.) -t.
Ordformer
(-o- 1843 osv. -u- 1883 osv.)
Etymologi
[av eng. hindustani, adj. o. sbst., av hindust. o. pers. hindūstānī, adj., hindustansk, till HINDUSTAN, urspr.: landet vid Indus (se HINDU); jfr HINDOSTAN o. HINDUSTANSK]
(i fackspr.) benämning på ett i större delen av (i sht nordliga) Främre Indien ss. allmängiltigt samtals- o. litteraturspråk användt blandspråk, grundat på den till västlig hindi hörande dialekten kring Delhi, men i hög grad tillsatt med persiska o. arabiska lånord. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 36. Charpentier Ind. 121 (1925). 3NF (1928).

 

Spalt H 928 band 11, 1931

Webbansvarig