Publicerad 1931 | Lämna synpunkter |
HIRA hi3ra2, r. l. f.; best. -an.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) yrsel, svindel. VarRerV 15 (1538). Hira, ther man tycker alt löper omkring som man seer. Linc. Mmmm 2 b (1640). Cannelin (1921). — jfr HUVUD-HIRA.
Spalt H 946 band 11, 1931