Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOLLÄNDSK hol3~län2sk l. (mera vårdat) ~län2dsk, äv. 4~1, adj.; adv. -T.
Ordformer
(holl- 1644 osv. håll- 1556—1791 (: hållänskartad). -andis(c)h 1649—1662. -andsch 1644. -andsk 1659—1775. -ansk c. 1670—1680. -endisk 1660—1673. -ändsk (-ændsk, -endsk, -endzsk) 1556 osv. -endst, n. 1570. -änsk (-ensk) 1665—1838)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. hollandsk, holl. hollandsch, t. holländisch, ä. eng. hollandish, fr. hollandais; avledn. av HOLLAND (jfr HOLLANDS-, HOLLÄNDARE)]
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Holland (Nederländerna) l. holländarna; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker holländska språket; jfr NEDERLÄNDSK. Holländska litteraturen. Ett hållendst skep. SthmTb. 15/2 1570. Holländska språket. Spegel 478 (1712). Holländska konstens storhetstid är 1600-t(alet). BonnierKL (1924). — jfr NORD-, NY-, SYD-HOLLÄNDSK m. fl. — särsk.
a) i namn på husdjursraser (särsk. nötkreaturs- o. hästraser) från Holland. Ett paar hållendzske köör. G1R 26: 543 (1556). Holländska hästen. 3NF (1928).
b) i ett stort antal stående förb. l. uttr. som utgöra namn på alster o. d. vilka (urspr.) härstamma från Holland, t. ex.:
holländsk bandpil, (bot.) trädet (busken) Salix caprea × viminalis (Salix lanceolata Fr.). Hermelin PVetA 1773, s. 41. Fries Ordb. 7 (c. 1870; fr. Skåne o. Hall.). — holländska bjälkar, äv. (i Finl.) holländsk bjälk (skogsv. o. handel.) hollandstimmer. Ahrenberg Stockj. 167 (1892). — holländska blomsterlökar. — holländskt lärft, (handel.) hollandslärft. HSH 31: 70 (1661). Fatab. 1907, s. 92 (efter handl. fr. 1546). — holländsk ost, särsk. dels (o. numera vanl.) om edamerost, dels om visst slags kryddost (från Leiden). Åkerman KemTechn. 2: 566 (1832). 2NF 36: 443 (1924). — holländskt papper, (i fackspr.) om visst slags fint papper. BoupptVäxjö 1773. Brahe Oec. XXXVIII (1920). — holländsk sill, (i sht kok.) särsk. om visst slags stor, spicken sill. Linné Diet. 1: 137 (c. 1750). — holländsk sås, (kok.) hollandäs. Hagdahl Kok. 242 (1879). Escoffier 1: 116 (1927). — holländsk vikt, särsk. (i södra Sv.) landt. i fråga om spannmåls rymdvikt (varvid 100 skålpund holländsk vikt av spannmål vanl. motsvaras av nära 60 kg. per hl.). Stiernhielm Arch. F 1 b (1644). 2NF 36: 444 (1924). — (numera bl. hist.) holländsk väderkvarn, benämning på den vid midten av 1600-talet uppfunna, nu vanligaste typen av väderkvarn (tornkvarnen) med fast uppmurat torn täckt av en rörlig huv vari vingarna äro fästa; motsatt: stubbkvarn. BoupptSthm 16/6 1683. 2NF 15: 369 (1911).
Ssg: HOLLÄNDSK-TALANDE, p. adj. Holländsktalande boer. Essén Eur. 248 (1926).
Avledn.: HOLLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) motsv. HOLLÄNDARE 1: holländsk kvinna. Hustru Barebra hollenska. GripshR 1551 (tillnamn). Visén Amicis Holl. 351 (1890).
2) holländska språket, nederländska; nästan bl. om nyholländska (nynederländska). Tala holländska. Översätta från holländska(n). Columbus Ordesk. 7 (1678). Noreen VS 1: 78 (1903). jfr KAP-, NEGER-, NY-HOLLÄNDSKA m. fl.

 

Spalt H 1117 band 11, 1932

Webbansvarig