Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
(I 4 b ε β’, II) HOP-LJUGA, -ning; -are (†, Bullernæsius Lögn. 190 (1619)). (hop- 1619—1927. tillhopa- c. 1850) (i bedrägligt syfte) uppdikta (ngt), ljuga ihop. Bullernæsius Lögn. 190 (1619). Hopljuga historier. Rydberg KultFörel. 1: 289 (1880). (Vi voro utledsna på) ändamålslöst sökande efter den eländiga, hopljugna bron, som tydligen bara fanns till i enfaldigt folks inbillning. Fröding ESkr. 2: 194 (1895). —
(I 4 b α, II) -LUTANDE, p. adj. med pluralt huvudord: som luta mot varandra. NF 5: 1427 (1882). Östergren (1927). —
(I 4 b β slutet, II) -LÅNA, -ing. gm lån hopsamla (ngt), låna ihop. SvTyHlex. (1851). Hemma hos .. (Lejers, när de skulle ha en liten bjudning) var det olika porslin .. och naturligtvis hoplånadt silfver. Kuylenstierna Ber. 78 (1898). Karlfeldt i 3SAH 24: 88 (1909).

 

Spalt H 1168 band 11, 1932

Webbansvarig