Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOPPARE hop3are2, m.||ig. l. (i bet. 1 b o. 2) r.; best. -en, äv. -n; pl. =.
vbalsbst. till HOPPA, v.1
1) till HOPPA, v.1 1: person (l. djur) som hoppar; särsk. idrott. om idrottsman som särskilt ägnar sig åt hopp. Serenius Cc 4 b (1734). O, lille rimmets hoppare / Och Voltaires fagre apekatt. Thorild (Hans.) 1: 195 (1784; bildl., riktat till Kellgren). (Hästen) Colonel, .. känd som god hoppare. SD(L) 1894, nr 250, s. 7. Den .. fenomenale hopparen R. J. C. Mitchell från Manchester. IdrB 4: 37 (1907). — jfr FALLSKÄRMS-, HÖJD-, LÄNGD-, MÄSTER-, SIM-, STAV-, TRESTEGS-HOPPARE m. fl. — särsk.
a) kyrkohist. folklig benämning på person som tillhörde hopparrörelsen. BrefReuterdahl 115 (1861). VerdS 153: 20 (1907).
b) (i vissa trakter i folkligt spr.) oeg., om polka. Norlind SvFolkl. 396 (1911).
2) (†) till HOPPA, v.1 2: på visst landtbruksredskap: viss del som vid användningen befinner sig i hoppande rörelse. Trozelius Rosensten 5 (1752).
Ssgr (till 1): HOPPAR- l. HOPPARE-RÖRELSE(N). kyrkohist. benämning på en extatisk, folklig fromhetsrörelse som framträdde i sydvästra Småland under 1840-talet o. vars anhängare av folket benämndes ”hoppare” på grund av de dansande rörelser som under extas utfördes av dem vid deras möten. KyrkohÅ 1915, s. 174. —
-SEKT(EN). jfr -RÖRELSE(N). NF (1883). VerdS 153: 20 (1907). —
-SPINDEL. (†) hoppspindel. VetAH 1761, s. 245.

 

Spalt H 1183 band 11, 1932

Webbansvarig