| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOPSÄTTA hω3p~sät2a, v. -er, -satte, -satt, -satt; se för övr. SÄTTA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1902 (1749: ihopsättjelse)), -NING; -ARE (se avledn.).
(i fråga om bruklighet, särsk. i olika böjningsformer, jfr anm. sp. 1153) sätta ihop, sätta samman.
1) sätta (olika föremål) intill varandra (för att bilda ett helt av dem); sätta (olika föremål l. delar av ett föremål) fast vid varandra; hopfoga; numera särsk. i fråga om hopfogning av söndrigt l. söndertaget föremål l. av på förhand färdigställda delar till ett föremål; jfr HOP, sbst.3 o. adv. I 4 b α, ε, II. Rudbeck Bref 21 (1663). Klockaren, som tvänne gångor skildt och ihopsatt draguhret. VDAkt. 1725, nr 495. Under tiden (dvs. ibland) ihopsattes tvänne trän i form af et kors. Bælter JesuH 6: 440 (1760). Mekanismen bör kunna lätt tagas i sär och tillhopasättas, för den händelse att den måste rengöras eller någon del behöfver ombytas. EldhandvSkjutsk. 2: 23 (1877). Frih. C. J. Bondes benbrott har af dr Franzén, som hopsatt det brutna benet, förklarats icke vara af svårare art. SD(L) 1895, nr 324, s. 1.
2) bilda l. förfärdiga (ngt) gm sammansättning l. förenande av skilda materialier, sammansätta, hopfoga, konstruera; ofta med särskild tanke på det mer l. mindre konstfärdiga sätt varpå ngt är sammansatt l. konstruerat; jfr HOP, sbst.3 o. adv. I 4 b ε β’, II. Ekeblad Bref 1: 196 (1652). Kakel-ugn, som är af sådant tegel (dvs. kakel) hoopsatt. Spegel 209 (1712). Små dåckor och djur ihopsatta af ståltråd och bomull. VetAH 1810, s. 203. (”Förmyndarmänniskans” huvud) är klumpigt ihopsatt både invändigt och utvändigt. Fröding Eftersk. 2: 28 (1893, 1910). (†) Af dem (dvs. elementen) äro alla kreatur hopasatte. Liljestråle Kempis 40 (1798). — särsk.
a) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning: avfatta, författa, hopskriva; äv.: hopsmida l. hopljuga l. uttänka (en lögn o. d.). Efterty jag icke allena esomoftast utan alltid så illa och obetänkt ihop sätter, dätt jag skrifver min käre farkär till. Ekeblad Bref 1: 170 (1652; rättat efter hskr.). Är det icke en väl hopsatt historia? Topelius Fält. 4: 271 (1864). Ljung predikar väl, hopsätter sina predikningar väl. Hagström Herdam. 3: 5 (1899; efter handl. fr. 1687).
b) (†) språkv. med avs. på ord: sammansätta; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: sammansättning. Rudbeck Atl. 1: 390 (1679). P framför s är nästan stumt i ordet Psalm och dess .. hopsättningar. Enberg SvSpr. 52 (1836).
(1, 2) -LÄRA, r. l. f. (†) språkv. syntax. Syntaxis (hopsättnings-lära). Molander Förespel 14 (1753). —
(2 b) -ORD. (†) språkv. ord som ingår i en ssg (l. ssgr); ssgsled. Weste (1807). Svedbom SvSpr. 121 (1824). —
(2 b) -PARTIKEL. språkv. (†) jfr -ORD. Weste (1807). När en Partickel utgör början af ett sammansatt ord (utaf hvad språkdel som helst), kallas den Prefix (Hopsättnings-partickel). Moberg Gr. 45 (1815). —
(1, 2) -VÄRKSTAD~20 l. ~02. (i fackspr.) värkstad för hopsättning av maskiner o. d. Hopsättningsverkstad för lokomobiler. TT 1877, s. 272. BesökHusqvarnaVelFabr. 9 (1913).
HOPSÄTTBAR, adj. till 2: som kan sättas ihop. (Japanernas boningshus) är en lätt hopsättbar byggnad. LfF 1905, s. 253.
Spalt H 1197 band 11, 1932