Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HORER 4rer, äv. 4-, sbst. pl.
Etymologi
[av lat. horæ, pl., eg.: tiderna, av gr. ὧραι, pl. av gr. ὥρα, årstid, tid; av samma stam som ÅR]
i den antika mytologien: årstidernas gudinnor. Norrmann Eschenbg 2: 57 (1818). Horers ringdans. Stagnelius (SVS) 2: 360 (1821). Procopé Vers 110 (1909).

 

Spalt H 1212 band 11, 1932

Webbansvarig