Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOROLOGIUM hor1olå4gium l. hå1-, l. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[av lat. horologium, av grek. ὡρολόγιον, till ὥρα, timme, tid (se ÅR), o. λέγειν, säga, angiva; jfr fr. horloge]
(i sht i fackspr.) (större) ur, urvärk; jfr SÄJARE. BoupptSthm 20/1 1679. Swedberg Schibb. 275 (1716). Vårt (dvs. Lunds domkyrkas) återuppståndna gamla horologium. Wåhlin HorolLund. 58 (1923).

 

Spalt H 1238 band 11, 1932

Webbansvarig