Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOSTIA hos4tia, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Böttiger 6: 276 (1836) osv.) l. (numera föga br.) -er (Bliberg Acerra 816 (1737), WoH (1904)); förr äv. HOSTIE, r. l. f.; best. -en (Schroderus Os. 1: 738 (1635), Franzén Skald. 3: 297 (1829)).
Ordformer
(hostia 1635 osv. hostie 1635—1837)
Etymologi
[jfr dan. o. t. hostie, fr. hostie; av kyrkolat. hostia, av lat. hostia, offerdjur, offer]
i fråga om katolska förhållanden: nattvardsbröd, oblat (som enl. katolska läran gm invigningen förvandlas till Kristus’ lekamen o. av prästen frambäres som ett offer). Schroderus Os. 1: 738 (1635). Två hostior offrades (vid en katolsk kyrkofest) med stor ståt. Böttiger 6: 276 (1836). Prästen höjde hostian, brödet, högt över sitt huvud och därefter kalken med vinet. Stjernstedt Sneck. 66 (1924).
Ssgr: A: HOSTIA-DOSA, -KULT, -SKRIN, se B.
B: HOSTIE-DOSA. (hostia- 1927. hostie- 1909—1927) Hirn Skrin. 111 (1909) —
-KULT. (hostia-) 2NF 14: 1351 (1911). —
-KÄRL. kärl för förvaring av hostian. AntT 2: 368 (1869). —
-MONSTRANS. jfr -KÄRL. Hildebrand Medelt. 3: 693 (1902). —
-SKRIN. (hostia-) jfr -KÄRL. 2NF 14: 1351 (1911).

 

Spalt H 1256 band 11, 1932

Webbansvarig