Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUCKERT huk4ert, l. HUKERT hɯ4kert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Ekman Dagb. 230 (1790) osv.) ((†) -er Rajalin Skiepzb. 178 (1730: Hukarter), Pihlström SkeppAflöpn. 1: 197 (1796)); i sht förr äv. HUCKER huk4er, r. l. m.; best. -n; pl. huckrar; l. HUKARE hɯ3kare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(huckare 1807. hucker 1710—1917. huckert 1734—1930. hukare 1723—1917. hukart 1730. huker 1740—1883 (: hummerhuker, pl.). hukert 1758—1927)
Etymologi
[jfr d. hukkert, nt. o. t. huker, av holl. hoeker, avledn. av hoek, krok, o. eg. betecknande ett fiskefartyg som användes vid fiske med krok. Med avs. på det sekundära -t jfr t. ex. KLYVERT, SKONERT]
sjöt. benämning på ett i Skandinavien o. Holland förr brukligt, flatbottnat, rundgattat lastfartyg med två (ngn gg tre) master, i allm. tacklat antingen som galeas, med stormasten stående midskepps, l. med en mast midskepps o. en mindre mast längst akterut. KKD 5: 141 (1710). Hukare har stormasten midskepps, med 3 råsegel och en mesansmast; men ingen fockemast, apteras lätteligen til Bomkits. Dalman (1765). VFl. 1927, s. 104. — jfr FISKE-, HUMMER-, KABILJO-HU(C)KERT l. -HUKARE.
Ssgr (sjöt.): A: HUKAR(E)-GALEAS, -JAKT, se B. —
-TACKLING. Chapman ArchNav. (1768).
B: HU(C)KER(T)-GALEAS. (hukar(e)- 1793—1909. hu(c)kert- 1840—1891) (förr) som galeas tacklad huckert. DA 1793, nr 76, s. 3. 2NF (1909). —
-JAKT. (hukar(e)- 1757—1909. hu(c)kerts- 1765—1798) (förr) huckert med en mast midskepps o. en liten mast längst akterut. SvMerc. 3: 525 (1757). Hukertsjakt har en mast midskepps med rå och gaffel-segel. Dalman (1765). 2NF (1909).
C (†): HU(C)KERTS-JAKT, se B.

 

Spalt H 1303 band 11, 1932

Webbansvarig