Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUMP hum4p, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(homph 1625. hump 1599 osv.)
Etymologi
[fsv. humper (i bet. 3), sv. dial. hump, jfr ä. d. hump, d. humpe (i bet. 3), nor. hump, bärgsknalle, äv.: stycke kött, nt. hump(e), skiva bröd l. kött, eng. hump, puckel, ävensom sv. dial. (Smål.) humpling, avskuret stycke bröd, samt HYMPEL; sannolikt rotbesläktat med HÖFT]
1) (†) bärgsknalle. Spegel GW 92 (1685).
2) (†) om hög l. knippe av lin. Broman Glys. 3: 67 (c. 1730). Celsius Alm. 1734, s. 22.
3) (numera bl. kam. l. bygdemålsfärgat) stycke jord (skog, äng) som ligger avskilt från skifteslagets (l. gårdens) övriga mark. LösingDomb. 14/6 1599. Forssell Hist. 1: Bil. 4 (1869). PT 1892, nr 100, s. 1. 1NJA 1909, s. 73. — jfr SKOGS-, ÄNGS-HUMP.

 

Spalt H 1393 band 11, 1932

Webbansvarig