Publicerad 1932 Lämna synpunkter HURRA hur3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or. Etymologi [till HURRA, v.1; med anledning av de ljud som uppkomma, då kaffet kokar l. snärten viner, l., beträffande ”näverhurran”, väl beroende på dennas svängda form (jfr HURRA, v.1 2)] 1) i ssgrna KAFFE-, NÄVER-, TAGEL-HURRA. 2) [gm ellips ur KAFFE-HURRA] (vard.) kaffepanna. Johansson Skepp. 32 (1915). Spalt H 1434 band 11, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
