Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUSE hɯ3se2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. HUSEN, m. l. r.; förr äv. HUSARE, m. l. r.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(huse 1749 (: hus-fisken), 1778 (: husar, pl.)—1873. huss 1639 (: Huszfisk), 1740—1785, 1797 (: Hussfisk). husen, sg. obest. 1749—1829. husare 1843—1852. Se vidare HUSBLOSS)
Etymologi
[jfr ä. d. hus; av nt. husen, motsv. t. hausen, av mht. hūse, fht. hūso, av oklart urspr. Formen husare är en efterbildning av den t. biformen hauser]
(numera knappast br.) den till störsläktet hörande fiskarten Acipenser huso Lin. (av vars simblåsa husbloss beredes), husblosstör. Linné SystNat. 52 (1740). Schultze Fisk. 25 (1778). Af 1000 husar erhåller man i medeltal 290 skålpund husblåss. UB 3: 600 (1873). Björkman (1889).
Ssgr: HUS-BLOSS, se d. o. —
-FISK. (†) = HUSE. Schroderus Comenius 166 (1639). Orrelius (1797). —
-STÖR, m. l. r.
1) (numera knappast br.) = HUSE. Walin Födoämn. 72 (1906).
2) (†) fiskarten Acipenser sturio Lin., stör. Œdman Bahusl. 40 (1746).

 

Spalt H 1491 band 11, 1932

Webbansvarig