Publicerad 1932 Lämna synpunkter HUTTLA hut3la2, v.2 -ade; vbalsbst. -ANDE. Etymologi [sv. dial. huttla, ljudhärmande; jfr HUTTRA] (föga br.) huttra (av köld). Huttla af köld. Landsm. II. 3: 94 (1887). Schück VLittH 1: 560 (1900). Spalt H 1521 band 11, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se