| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYFSAD hyf3sad2, p. adj.; n. o. adv. -at.
— jfr O-HYFSAD.
1) (†) motsv. HYFSA 1: uppsnyggad, snygg, putsad, prydlig. Kolmodin QvSp. 1: 131 (1732). I vilda gånger höfsad skog .. Har fot och öga växling nog. Nordenflycht QT 1746—47, s. 44 (i fråga om en park); jfr HYFSA 1 c. Lärjunge inställe sig uti lärorummet .. snygg och hyfsad. FörslSkolordn. 1817, s. 25.
2) motsv. HYFSA 3: förädlad, uppodlad, förfinad, kultiverad; utom i a numera nästan bl. i inskränktare anv.: som uppträder l. skickar sig i överensstämmelse med god sed o. ordning l. konvenansens fordringar, som vet att skicka sig, korrekt, ”uppfostrad”; förr äv.: bildad; i överförd anv.: som är utmärkande för l. tillhör ett passande l. korrekt uppträdande, anständig. Hans utvärtes åtbörder äro simple och mindre hyfsade. Linné SvArb. 1: 20 (1752). (Sv.) Hyfsade seder, (lat.) Comti mores. Sahlstedt (1773). Vår tids mera höfsade smak. PHörberg (1802) i Fatab. 1913, s. 167. Det (märks) mycket väl i de hyfsade kretsarna, om någon talar med fremmande accent. SvLitTidn. 1820, Bih. sp. 42. (Gudarna i Olympen) äro .. hyfsade nog att icke stampa och hvissla åt talaren. Rydberg Varia 228 (1894). Peter hade fått stränga order att uppföra sig hyfsat. Siwertz Sel. 2: 153 (1920). Svenska folket har börjat lära sig hyfsade alkoholvanor. SvD(A) 1930, nr 292, s. 8. — särsk.
a) (numera mindre br.) motsv. HYFSA 3 a, om språk, uttryck, litterärt alster o. d., dels: utan formella brister, korrekt, smidig, elegant, dels: som icke (gm grovhet l. plumphet o. d.) är stötande, anständig. IBibelkom. 1773, § 3. Detta mindre hyfsade ordasätt (dvs. att K. X G. ”rasade”), til at uttrycka den yrsla, som i feber åkommer, kunde dock aldrig anses för något upsåteligt fel. Schönberg Bref 3: 86 (1778). De mindre hyfsade visor, hvarmed den Fransyska menigheten än i dag förvarar vördnaden för Konung Hendric den IV:des .. minne. Därs. 340. Hyfsadt språk, stil (i motsats till inkorrekt, formlös). Cavallin (1875).
b) (†) motsv. HYFSA 3 b, om nation, folk, epok o. d.: civiliserad. Alla hyfsade folkslag. Loenbom Stenbock 4: 18 (1765). Om höfsade tidehvarf också äga sina egna fel, .. så bevisar .. detta icke annat (osv.). 1VittAH 2: 206 (1773, 1776). Grekland, lika så väl som andra mindre hyfsade länder. Agardh ThSkr. 1: 23 (1842, 1855).
Spalt H 1612 band 12, 1932