| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYGGA hyg3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) refl.: få hyfsning l. folkvett, ”folka sig”, bliva (mera) välartad l. hygglig l. human; oftast i förb. hygga till sig10 4 0; jfr HYGGLIG 2, 4, 5. Att just den konservativa opinionens talemän i sista tiden mest ”hyggat sig”, som det heter, och blifvit humanare och medgörligare både i sak och sätt. Vinterbl. 1853, s. 7. Kræmer Orient. 225 (1866). Författarna böra .. hygga till sig, så kunna de på gamla dagar få pensioner ur avkastningen av de store hänsovnes av staten i goda editioner utgivna verk. GHT 1924, nr 57, s. 10. Östergren (1928; angivet ss. förekommande i talspråk i vissa trakter). Anm. Sannol. avses detta ord i ovanstående bet. med det av Spegel (1712) anförda hyggja sig i bet. ”skicka sig”.
2) refl.: snygga upp sig; oftast i förb. hygga till sig10 4 0; jfr HYGGLIG 2. Lidforss DQ 2: 743 (1892). Om inte Hammar haft brådare hem än vanligt, för att byta om kläder och hygga till sig så mycket som möjligt. Hedenstierna Durm. 37 (1892). Ödman Hemma 252 (1896).
Spalt H 1615 band 12, 1932