| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYMLA hym3la2, förr äv. HUMLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (Strindberg Hems. 16 (1887) osv.); jfr HYMMEL.
(i vissa trakter, vard.)
1) under användande av krumbukter l. små futtiga konstgrepp l. knep hålla inne med l. hemlighålla l. fördölja värkliga förhållandet l. sanningen, göra krumbukter; äv.: hyckla; jfr HUTTLA, v.1 4; ofta med adverbial inledt av prep. med: på angivet sätt hålla inne med l. fördölja (ngt). Säg bara rent ut på en gång, det tjänar ingenting till att hymla! Hvartill skulle det ändå tjena att hymla och icke låta Er se saken rakt i ansigtet, sådan den är? Stenhammar Riksd. 1: 129 (1834). Nej, låt Upsalalifvet ses sådant det var .. utan all försköning, men också utan allt hymlande. Sundblad Ups. 374 (1884). Hvad tjenar det till att humla med saker, som man dagen efter aldrig bryr sig om och icke mer behöfver? Wieselgren Hvirfl. 1: 187 (1891). (Den förtörnade fadern till sin dotter:) Du .. för dina föräldrar bakom ljuset, hymlar och ljuger. Essén Doll. 36 (1917).
2) för att beteckna att ngt utföres l. sker i hemlighet l. i smyg: smussla; särsk. i uttr. hymla med ngt, hantera ngt i smyg och under hemlighetsfulla rörelser, göra ”hokus pokus” med ngt, förr äv. i uttr. hymla ihop om ngt, i hemlighet samarbeta för att utföra ngt. Sjöberg SthmHeml. 196 (1844). Hon tog en cigarett ur ett etui, som hon plockat fram mellan näsdukarne i öfversta byrålådan — visst var det litet fegt att hymla på det där viset. Smith Rönnerkr. 153 (1912). En liten skinnbit, som (den australiske) gommera’n, ”svartdoktorn”, tar fram ur munnen och hymlar med under sina konster. Söderblom Gudstr. 39 (1914). jfr: Jag skall aldrig gräla, när han sitter uppe om nätterna och hymlar med pennan! Oljelund GrRidd. 251 (1926).
3) (tillf.) i uttr. låta hymla med sig, låta ”huttla” med sig (se HUTTLA, v.1 6 a). Som bundsförvant hade han valt luterdomens reelle djävul, som ej lät hymla med sig. Carlsson Dagsv. 21 (1927).
HYMLA ÅT SIG10 4 0. (i vissa trakter, vard.) till 2: smussla till sig. Pojkarne togo snedsteg och hymlade åt sig spillöl ur hinkarne. Engström Glasög. 16 (1911).
Spalt H 1641 band 12, 1932