Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYPOKRISI hyp1okrisi4 l. -åk- l. -ωk-, r. l. f. (f. Dalin (1852), WoJ (1891)); best. -en l. -n; pl. (i konkretare anv.) -er (WoJ (1891)).
(i skriftspr., numera föga br.) (fall av) förställning, hyckleri, skrymteri. Dalin Arg. 2: 64 (1734, 1754). Man skall frestas att förlåta både hypokrisin och bigotteriet. JournLTh. 1810, s. 345. Ahrenberg Männ. 1: 188 (1904). Östergren (1928).
Spalt H 1655 band 12, 1932