| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYPOSTAS hyp1osta4s l. -ås- l. -ωs-, r.; best. -en; pl. -er.
1) med. i organ som under längre tid befunnit sig i låg ställning: blodöverfyllnad till följd av sänkning av blodet (ofta inträffande i de bakre lungpartierna vid långvarigt sängläge o. svagt hjärta). Tholander Ordl. (c. 1875). Wretlind Läk. 7: 116 (1899). Sundberg (1926).
2) ngt l. ngn som äger självständig tillvaro l. värklighet.
a) kyrkohist. dels (i fråga om modalistisk uppfattning) om det enda gudomliga väsendet som har tre uppenbarelseformer (πρόσωπα), dels (i fråga om den ledande uppfattningen inom den gamla kyrkan) om var särskild av de trenne åtskillnaderna i det gudomliga väsendet, vilka tillades substantialitet och för vilka man inom den latinska kristenheten i allm. använde den lat. beteckningen ”personæ” (personer). Då i och genom Gud allt är och består, så äro nödvändigt äfven hans ”treggehanda sätt att sig uppenbara” evigt varande och beståndande Hypostaser i hans Gudoms väsende och dock för sig. SvLitTidn. 1821, sp. 375. NF 12: 1112 (1888). BonnierKL (1924).
b) rel.-hist. om gudomlighet uppkommen gm hypostasering av ett begrepp, en egenskap o. d., särsk. av en egenskap l. dyl. hos en redan dyrkad gud. Vissa ethiska och spiritualistiska begrepp och intellectuella egenskaper .. personifierades och dyrkades såsom gudomliga hypostaser. Palmblad Fornk. 1: LXXXVI (1843). Förut brukade man .. säga, att en sida af en guds verkningsområde bröts ut och gjordes till en själfständig gudomlighet (hypostas). Nilsson PrimRel. 72 (1911).
c) filos. ngt (egenskap, variation o. d.) som äger självständighet, särsk. i förhållande till ngt annat varav det närmast synes vara en uppenbarelseform; substans. Eld, ljus och värma .. äro för sig beståndande Hypostaser af ett och samma väsende. SvLitTidn. 1821, sp. 375. BonnierKL (1924).
Spalt H 1656 band 12, 1932