Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYRT, r. l. m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[av ä. t. hurt, hürte, t. hürde, samhörigt med isl. hurð, dörr, got. haúrds, dörr]
(†) fållgrind av flätvärk. (Fåren fållas bekvämast) med de så kallade och af andra redan beskrefne Hyrter eller Qvider, som flätas af dertil tjenlige Hassel-sprötor. Boije Landth. 92 (1756). Gadd Landtsk. 2: 220 (1775).

 

Spalt H 1670 band 12, 1932

Webbansvarig