Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYSKEN hys4ken, äv. 32, sbst.1, äv. HISKEN his4ken l. 32, n.; best. = (Heidenstam); pl. (†) -er (Brunius).
(starkt arkaiserande, numera knappast br.) avträde. Brunius SkK 370 (1850). Sitt du vackert kvar på hisken! Heidenstam Folkung. 2: 317 (1907).
Spalt H 1674 band 12, 1932