Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYSKEN hys4ken, äv. 32, sbst.1, äv. HISKEN his4ken l. 32, n.; best. = (Heidenstam); pl. (†) -er (Brunius).
Ordformer
(his- 1907. hys- 1850)
Etymologi
[jfr fsv. hysikke, östsv. dial. hysk(j)a, ä. d. hysken; av mnt. hus(e)ken, diminutivum av mnt. hus (se HUS 1 h); jfr DASS, sbst.2]
(starkt arkaiserande, numera knappast br.) avträde. Brunius SkK 370 (1850). Sitt du vackert kvar på hisken! Heidenstam Folkung. 2: 317 (1907).

 

Spalt H 1674 band 12, 1932

Webbansvarig