Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÅLABÄCKA hå3la~bäk2a, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Linné Fl. nr 762 (1755), Nyman VäxtNatH 1: 13 (1867)).
Etymologi
[sv. dial. (Hall.) hålabäcka; namnet givet efter byn Hålabäck i Harplinge socken i Halland]
(i Halland) benämning på örten Chrysanthemum segetum Lin., gullkrage; jfr HOLGERS-ÖRT. Linné Fl. nr 762 (1755; fr. Halland). Hålabäcker .. uppkom deraf, att folket i Hålabäck .. plundrade ett strandadt fartyg lastadt med säd; då den såddes förvandlades den till nämde Hallands landsplåga. Fries BotUtfl. 1: 110 (1843). 2NF 36: 438 (1924).

 

Spalt H 1720 band 12, 1932

Webbansvarig