HÄCKLA häk3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av t. häkeln, fatta l. gripa med hake (hakar) l. krok (krokar), virka, bildat till mht. hækel, avledn. av stammen i mht., t. haken (se HAKE, sbst.2). — Jfr HÄCKLA, sbst.3]
2) skom. sy (vändt arbete) med häckelsyl o. en tråd så att denna bildar kedjesöm med kedjan på sulan. SvSkoT 1926, nr 12, s. 8.
Ssg: (2) HÄCKEL-SYL. skom. vid häckling använd syl, som har en liten hake i spetsen liksom en virknål. SvSkoT 1926, nr 12, s. 8.
Spalt H 1874 band 12, 1932
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se