Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄFTE, sbst.2, n.; best. -et; pl. -en; äv. HÄFT, sbst.2, r. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(hefft 1664. häft, häfft 1684—1819. — hef(f)te 1636—1749. häf(f)te 1625—1885)
Etymologi
[fsv. häfte, band, förstoppning; jfr d. hæft, hæfte, fängslande, fäste, mnt. hechte, fängelse, hophäftande av sår (se HÄKTE), t. heft, vidhäftande, häftmedel; till HÄFTA, v., l. avledn. av germ. stammen hapt- (se HÄFTA, v.). — Jfr HÄFT, sbst.1, HÄFTE, sbst.3]
(†)
1) motsv. HÄFTA, v. I 1.
a) föremål varmed varelse hålles bunden l. fängslad, band, boja, fjätter; äv. koll.; äv. bildl. HFinlH 8: 118 (1552). The Christne, hwilke ther jämte honom, uti band och häften lågo. Peringskiöld Hkr. 2: 278 (1697). Hos .. (dem) saknades häfte på begären. Nordin i 1SAH 4: 284 (1792, 1809); jfr 2. Annars är en i fängelserummet med boyor och järn belagd, svårare fängslad, än den som därinne dväljes utan sådant häfte. Tengwall Tank. 21 (1799).
b) fängsligt förvar. Hon blef i fängslig häfft tagen. Rääf Ydre 3: 230 (i handl. fr. 1684).
c) fängelse, häkte. Den brotzlige (skall) i medlertijdh saken vtföres förwares i academiæ häffte eller fängellse. Annerstedt UUH Bih. 1: 236 (i handl. fr. 1625). Sitta i häfte. Schultze Ordb. 1855 (c. 1755).
2) motsv. HÄFTA, v. I 2, II 2, mer l. mindre konkret: ngt som hindrar l. håller tillbaka, hinder, hämsko; särsk. i uttr. där är häftet, där ”sitter det”, där ”hakar det”, det är där skon klämmer; jfr HÄFTA, v. I 2 b. Schroderus Dict. 41 (c. 1635). Dens. Lex. 23 (1637). (Sv.) Ther är häftet, (t.) daran liegt die Hafft. Lind (1749).
3) motsv. HÄFTA, v. I 3, 5.
a) abstr.: fäste (se d. o. 4); sammanhållning. (Tiden är) En kädja, hvilkens länkar tätt, men utan häfte, följa. Liljestråle Fid. 1036 (1772). Sahlstedt (1773). (Krygers) Förmyndares .. lefvernesreglor .. hade ännu icke tagit det häfte som han önskade. Runeberg ÅmVetA 1780, s. 10. Stora ledknappar eller knä-knölar .. (hos ryttare) öka knänas häfte (vid sadeln). KrigVAH 1828, s. 8.
b) konkret.
α) fäste (se d. o. 5); ställe där ngt är hopfäst, fog, söm. König Mec. 139 (1752). Möller (1790). Catapultarmen gick lös från sitt häfte. HLilljebjörn Hågk. 2: 58 (1867). Ur sjukrummet bör allt aflägsnas, som kan tjena till häfte för smittämnen. Hallin Hels. 2: 30 (1885). särsk. på växt: blomfäste, fruktfäste. Linné Gothl. 273 (1745). VetAH 1762, s. 192.
β) föremål varmed ngt (hop)fästes l. hopfogas l. sammanhålles l. varmed ngt fattar fäste l. fasthålles (vid ngt); band, rem; knäppe, spänne, krampa; bindmedel; häftorgan. Lind (1738). VetAH 1742, s. 41 (om häftorgan). En hårdnad lera, hvilken mist .. sit sega limaktiga häfte. Gadd Landtsk. 1: 108 (1773). Sjögren (1795; om krampa). Fässel (dvs.) häfte i mesar. NorrlS 1: 95 (1798). — särsk. = HÄFTA, sbst. 3 a, b, c. Acrel Sår 271 (1745). Heinrich (1814). Alm. 1819, s. 43.

 

Spalt H 1897 band 12, 1932

Webbansvarig