Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄFTELIG, adj. -are. adv. = (HH XIII. 1: 117 (1564), Afzelius Sag. XI. 2: 73 (i handl. fr. c. 1710)), -A (AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 1 a (1587), Schultze Ordb. 1856 (c. 1755)), -EN (AAAngermannus VtlDan. 54 (1592), Tiällmann Gr. 225 (1696)).
Ordformer
(hef(f)te- c. 1585—1741. häf(f)te- 1564—c. 1755. hä(f)ft- 1667—1696)
Etymologi
[ss. adv. liksom d. heftelig(en) efter mnt. heftliken l. mht. heftecliche, t. heftiglich(en), adv. till ett mnt. heftig resp. mht. heftic (-ec) (se HÄFTIG); ss. adj. en inhemsk bildn. till adverbet]
= HÄFTIG 1, 3, 4. Asteropherus 38 (1609). Många iag sedan der sågh, af dessa här pilarne skutne, / Plågas med jemmer i hiärtat och häfftlig ängslan i bröstet. AWollimhaus Vitt. 42 (1667). — särsk. ss. adv. HH XIII. 1: 117 (1564). Theras falska grund och lära bör oss .. heffteligen och medh alffwar emoot sträffua. AAAngermannus VtlDan. 54 (1592). När .. siukdomen begynte henne häfteligare öfwerfalla, kallade hon .. til sigh sijn Kyrkioheerde. Phrygius MRosengren D 4 a (1608). Han fijkte häftelig. Beijer Vitt. 365 (c. 1700). Elden brann så häftelig. Afzelius Sag. XI. 2: 73 (i handl. fr. c. 1710). Schultze Ordb. 1856 (c. 1755).

 

Spalt H 1898 band 12, 1932

Webbansvarig