| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄGRING hä3griŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) till HÄGRA 1: på ljusstrålarnas brytning och reflexion vid passerandet gm luftlager av olika täthet beroende, optiskt speglingsfenomen kännetecknat bl. a. av att avlägsna föremål synas höjda över synranden o. stundom upp o. nedvända l. på annat sätt förvridna samt närmade till åskådaren; luftspegling, fata morgana; äv., konkret, om den bild som synes vid hägring. VetAH 1788, s. 4. Hägringar äro omvända spegelbilder af verkliga föremål, hvilka uppkomma genom reflexion (totalreflexion) i atmosfären. Moll Fys. 4: 59 (1901). NoK 41—42: 101 (1925).
2) (i sht i högre stil) mer l. mindre bildl.; särsk. till HÄGRA 3, om sådant som (blott) visar sig oklart l. otydligt, ofta lockande l. bedrägligt för ngns tankar l. ngns sinne, fantasibild, fantasifoster, drömbild; äv.: svag bild, svagt återsken. Det var endast en fantasiens hägring af kärleken, som ännu icke bestod af annat än en tom lek i luften, utan något materiellt innehåll. De Geer Hjertkl. 126 (1841). Ondska prydd med fägring / Är blott en djefvulsk och försåtlig hägring. Hagberg Shaksp. 7: 324 (1849). Se .. till, att du icke låter någon hägring förvilla dig till att söka sanningen på diktade stränder. Thomander Pred. 1: 61 (1849). Skimra ljusa drömmar / För ditt öga, flicka, / Ser du långt i fjerran / Hägringar som stiga / Högt ur vågors brus? Klockhoff ESkr. 41 (c. 1860). Stora minnen äro icke blott tomma, lysande hägringar, ehuru det påstås så af dem, hvilka hata all tradition. Oscar II 6: 169 (1888, 1895). Rydberg DSkön. 231 (1889). Narva hade varit en lysande, försvinnande hägring. Snoilsky i 3SAH 14: 23 (1899). — särsk. (föga br.) med av prep. av inledd bestämning l. med genitivbestämning; stundom närmande sig bet.: skymt av ngt, hopp om ngt. En hägring högt ofvan jorden af himlars frid och lycksalighet. Blanche Våln. 475 (1847). Det land, hvars hägring här vi skåda, / Sanningens fastland med evig dager. Nyblæus Forskn. IV. 1: 10 (i handl. fr. 1866). Förnämligast hägringen af en mör biffstek .. och framför allt annat en säng hade gifvit tankarne en muntrare och högre lyftning. Adelsköld Äfv. 24 (1892). — jfr FRAMTIDS-HÄGRING.
3) (†) till HÄGRA 5: spegling. Du (gudom!) bor i luftens flägt, i böljans hägring. Valerius 1: 2 (c. 1850).
-LIK, adj. till 1. Atterbom LÖ 2: 393 (1827). Leopold deremot, liksom Goethe, misstog sig aldrig på det hägringslika i denna fjerrsyn (dvs. revolutionens framtidslöften). Beskow i 2SAH 35: 112 (1861).
Spalt H 1916 band 12, 1932