Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄLSAN, r. l. f.
Ordformer
(helsan (hellssan, helssan) 1521—1632, 1863 (arkaiserande). helsand 1611. helsannt 1633. helsen (hellssen o. d.) 1554—1620. helsin 1578. häl(l)san(n) 1604—1765, 1856 (arkaiserande). häls(s)en 1607—1664)
Etymologi
[fsv. helsan (i bet. I), motsv. d. helsen, hilsen (i bet. I o. II); vbalsbst. till HÄLSA, v. Bet. II torde utgöra en sidoform till HÄLSA, sbst.]
(†)
I. till HÄLSA, v. 1: hälsning; jfr HÄLSA, sbst. 2. Ödmiucha Helsan nw oc altid försenth med warom herre Ihesu Christo. G1R 1: 31 (1521). OPetri MenFall H 8 b (1526). Loenbom Stenbock 4: 39 (1765). Hedberg Dagen 40 (1863; arkaiserande).
II. hälsa (se HÄLSA, sbst. 4). OxBr. 11: 592 (1631). (Jesus gick) til Capernaum, och gaff ther en Höfwitzmans Tiänare som lågh dödsiuk, sin helsan igen. Schroderus Os. 1: 8 (1635). Cavallin Herdam. 5: 341 (i handl. fr. 1681; fr. Skåne).

 

Spalt H 1956 band 12, 1932

Webbansvarig