| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄLSOSAM häl3sω~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) (†) som är vid god hälsa, frisk, sund; om sak: som utmärkes av l. vittnar om god hälsa. OMartini Läk. 50 (c. 1600). Folcket som boo vp i bergen äro .. hälsosammare än de andra som boo i slätt-marcken. Hiärne 2Anl. 191 (1706). Hans hy hade den brunaktiga, men helsosamma färg, som vid mognare ålder vanligen intager rodnadens ställe. Kullberg SommarSmål. 8 (1847). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 265 (1854).
2) som är nyttig l. välgörande för hälsan, sund. Hälsosam föda. Det är hälsosamt att vila efter maten. Uppsöka ett hälsosammare klimat. Then kosteliga, helsosamma och welsmakande fruchtenne som war j Paradijs. OPetri MenSkap. 47 (c. 1540). Om tu förmykit ätit haffuer, så statt vp, gack bortt och kasta vp, thet är tigh helsosamt. Syr. 31: 21 (Bib. 1541). Inwånarne (i Carthagena i Västindien) .. hafwa een friskare och helsosammare Lufft, än the andre här till gräntzande Ohrter. Amer. 15 (1675). Den hälsosammaste årstiden är .. våren, närmast denne kommer vintern. Odenius 2Celsus 63 (1906). — särsk.
a) (†) om läkemedel, hälsovatten o. d.: hälsobringande; välgörande. BOlavi 108 a (1578). Med mineraliske och hälsosamme Watn wäl försedt. Holm NSv. 34 (1702). Mull ur kyrkiogården blef hälsosam för Sår, hvilka ock brändes med glödande kyrkionyklar. Dalin Hist. 2: 55 (1750). Almqvist Col. 64 (1835).
b) bildl.: nyttig, välgörande, gagnelig; förmånlig; förr äv. (i sht i religiöst spr.): välsignelserik; saliggörande; förr ofta i mera förbleknad bet., numera dels arkaiserande, dels ngt närmare anslutande sig (stundom med skämtsam anstrykning) till den eg. bet. Men lär tu thet en helsesam lärdom tilhörer. Tit. 2: 1 (NT 1526; Bib. 1917: vad som är den sunda läran värdigt). Iagh wil tagha then helsosamma kalken, och predica Herrans nampn. Psalt. 116: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: frälsningens bägare); jfr HÄLSA, sbst. 3. Thens saliga Mandzens (dvs. L. Petris) helsosamma böker och Scriffter. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 3 b (1587). Denne Kongl. May:ts hälsosamme Förordning. Stiernman Com. 5: 126 (1690). Ett så hälsosamt och angelägit arbete (som lagförslaget). Lag 1734, Stadf. s. 2 (1736). (Hans åsyn väckte) en helsosam respekt hos stadens skolpiltar. Topelius Fält. 3: 227 (1858). Den occamistiska läran .. (utgjorde) en helsosam reaktion mot den skolastiska realismen. Rein Psyk. 1: 155 (1876). Förblif ståndaktigt vid den hälsosamma lära, som vår församling bekänner. Hb. 1894, s. 160; jfr språkprovet 1526 ovan. En hälsosam påminnelse om skillnaden mellan det intresse, som statsmakterna i vårt södra grannland och här hemma ägna jordbruksnäringen. SvD(A) 1929, s. 176, s. 4. — särsk. (†) om person: som gm sin värksamhet gagnar hälsan. Een helssosam läkiare, hwilcken för store och fahrlige såår hafwer läkiedom i förrådh. RARP 8: 166 (1660).
1) (†) till 1: hälsa, sundhet. Helsingius (1587; med hänv. till helbregdo). VetAH 1747, s. 138. Möller (1790, 1807).
2) (mindre br.) till 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara hälsosam. Serenius (1741). EkonS 2: 39 (1894). Östergren (1928). —
HÄLSOSAMLIGA l. HÄLSOSAMLIGEN, adv. (-sam- 1562—1798. -samme- 1731. -a 1562—c. 1755. -en 1638—1798) (†) till 2 b: på ett nyttigt, gagneligt, förmånligt l. välsignelserikt sätt. Helsosambligha annamma Sacramentet. LPetri DialNattw. G 5 b (1562). Visse rådssaker .. kunna afgiöras lika väl och hälsosamligen uti fem som siu riksråders närvaru. 2RA 3: 287 (1731). Hvad .. helsosamligen blifvit förordnadt. Calonius 3: 49 (1798).
Spalt H 1960 band 12, 1932