| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1982):
(1 a) -KOMMA, v. [jfr d. henkomme, t. hinkommen] (†) komma (ngnstädes). VDAkt. 1661, nr 264. Af 180 skiepp .. äro knapt 50 framkomne, och weet man intet hwart dhe andra äro hänkomne. KKD 5: 184 (1710). Bliberg Acerra 93 (1737). —
-LEDA, -ning. [jfr d. henlede, t. hinleiten]
1) (†) till 1 a: leda (ngn ngnstädes hän); anträffat bl. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv.
a) leda (ngn till viss övertygelse l. slutsats). VDAkt. 1790, nr 250. Den betryggande slutsats, till hvilken du af allt hänledes. Bring Högm. 191 (1862).
b) hänföra (ngt till ngt ss. orsak). At et land ej altid är jämt bebodt, kan til största delen hänledas til bristen af goda inrättningar. Tessin Bref 2: 320 (1755).
2) (i skriftspr.) till 1 b: rikta l. vända (ngns uppmärksamhet på resp. till ngt). AB 1890, nr 257, s. 2. Tieck var .. den förste, som hänledde uppmärksamheten på honom (dvs. Böhme). Nilsson SvRom. 306 (1916). Stacpoole Freg. 83 (1920).
3) (†) till 1 b α: härleda; med bestämning inledd av (i)från l. (ut)av l. ur; äv. refl.; äv. i uttr. hänleda sin härkomst, leda sitt ursprung. Bælter Christen 162 (1743, 1748). Men orsaken hänleder sig ur andra källor. Fernow Värmel. 597 (1779). Han .. har ifrån tungomålens natur hänlett deras lagar. SAD 1: 434 (1786). Ahlman (1872; med hänv. till härleda). särsk. med avs. på ord; äv. i p. pf. ss. adj.: härledd, avledd. Fredag torde snarare böra hänledas från Freyer än Frigga. Lagerbring 1Hist. 1: 456 (1769). Fryxell SvSpr. 17 (1824). Lidén SvSpr. 2 (1848).
4) (†) till 4: handleda (ngn). Hvarje lifligare yngling skall alltid riktigt hänledd i naturalhistorien finna den ädlaste rekreation. Fries BotUtfl. 1: 15 (1843). —
(2 c) -LÄMNA. (†)
Spalt H 2041 band 12, 1932