| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1982):
(1 b β) -TYDA, v., -an (i bet. 2, De Geer Minn. 1: 250 (1892) osv.), -ning (se 2 c); -are (tillf., i bet. 2, Thomander Pred. 1: 58 (1849)). [jfr d. hentyde, t. hindeuten]
1) (†) i uttr. häntyda ngt till ngt, tyda l. tolka ngt ss. ngt. Emedan till en förlofningz gåfwa hon dhen same (”en liten slätt Faveurs ring”) aldrigh häntyda skall. VDAkt. 1695, s. 87.
2) intr., vanl. i förb. med bestämning inledd av på, förr äv. till l. åt.
a) med personsubj.
α) (numera föga br.) göra uppmärksam på, hänvisa på. Att vi, vid framställandet af Naturvetenskapernes vigt som bildningsmedel, först häntyda på den rad af oförgätlige namn (osv.). Fries BotUtfl. 1: 3 (1843). Konungen (dvs. G. III) .. fordrade .. att Ryssland öfvergaf Danmark, under hotfullt häntydande på Petersburgs närhet till svenska gränsen. SvH 8: 99 (1904).
β) anspela på; äv.: antyda, ge en vink om, låta förstå; förr äv.: syfta på. Paulus synes äfven i andra sina bref .. kraftigt häntyda på Esseiska villfarelser. Agardh ThSkr. 1: 85 (1855). (Lucanus) häntyder utan tvifvel till sockersaften. Sturzen-Becker 3: 104 (c. 1865; uppl. 1882). Såsom jag nyss häntydde, anser man samojedernas språk vara (osv.). Donner Samoj. XII (1915). ”Förklaring fick ni ingen?” ”Nej. Generalen .. häntydde aldrig på något ..”. Hallström Händ. 186 (1927).
b) med saksubj.: tyda på, visa på, peka på, vittna om, ”skvallra” om. Till den befrielsen (från synden genom Jesus) häntyda alla tecken, alla profetior, alla tungomål. Thomander 1: 414 (1830). Den ovanligt breda pannan häntydde .. på de djerfva och stora tankar, som derinom dvaldes. De Geer i 3SAH 1: 115 (1886). Namnet häntyder på att dessa platser varit tillhåll för finnar. Landsm. XIX. 2: 80 (1902). MeddMeteorHydrAnst. II. 1: 6 (1923).
c) ss. vbalsbst. -ning, hänsyftning, anspelning, antydning; förr äv.: hänvisning; äv. konkretare; i konkretare anv. äv. i pl. Under häntydning på osannolikheten af ett Europeiskt krig, uppmanar Pressen till arméens förminskande. Snällp. 1848, nr 1, s. 3. I slutet af brefvet fans det några häntydningar, hvilka gjorde Vahlin betänksam. Tavaststjerna Inföd. 135 (1887). Den minsta häntydning på ämnet i fråga oroade hennes far. Almqvist Comfort 183 (1913). Siwertz JoDr. 55 (1928). —
(2 a) -TYNA, v. -ing. (i sht i vitter stil, tillf.) tyna bort. Atterbom Minnest. 2: 47 (1840). Unga gorillor .. häntyna .. efter en ganska kort tids fångenskap. PopVetAvh. 39: 109 (1914). —
(4) -VAGGA, v. (enst., †) ”vagga” (ngn) fram (över ett område); anträffat bl. i pass. (Jag) måste .. ungefär halfannan dag .. låta mig hänvaggas öfver de brandenburgska sandhedarne. Atterbom Minn. 73 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
(2 b) -VANDRA. (†) gå hädan, dö. När wårt beswär har ända / Och wij hänwandra skall af denna werlden leed. KKD 5: 385 (c. 1711).
Spalt H 2052 band 12, 1932